En bandit queens dagbok

"A truly independent woman, not a destiny's child/Not depending on money or fashion to have style" //Looptroop

I torsdags kväll var jag på Tranan för första gången. Har fattat att det var riktigt hett där för typ 7 år sen när brorsan gjorde stan. Jag gillade det skarpt nu. Inte alls så attityd-stint som de flesta uteställen i vår stad.

Hursomhelst satt han där, Martin Kellerman. Första gången jag såg honom i verkligheten faktiskt. Som en inventarie i Sthlmsnatten. Vilket han för övrigt verkar vara, enligt mina mer klubbvisa vänner. Det var extra roligt, eftersom jag har mejlat honom två gånger det senaste halvåret. Bland annat berömt en stripp på temat "tjejer som alltid glömmer något efter ett one-night-stand". När Rocky är i Norge filosoferar han över tjejers vana att ringa och be att få hämta minsta H&M-pryttel, typ. Punchlinen är obetalbar. Behöver jag nämna att det var precis i det ärendet jag satt på Tranan och tog ett glas med E? Well, nu har jag mitt älskade armband. End of story.

Numera drömmer jag om att träffa en riktig karl. Missförstå mig rätt; han måste såklart vara feminist. Men det viktigaste är att han inte har alltför många issues, dålig självkänsla och är omogen emotionellt. Så länge han är trygg i sig själv spelar det ingen roll om han har ett sexigt skägg eller är lika androgyn som Ola Salo. Men jag är trött på alla dessa pojkar. De duger bara att hångla med.

Dagens varning: Fullmånen närmar sig och alla (men i synnerhet de som är födda i kräftans tecken) bör ta sig i akt. Det är inte bara självmordsstatistiken som går upp... Varulvar och huldror har siktats lite varstans.

Safe & Sound

Hemma igen. Skönare än någonsin att återvända till min älskade etta med balkong i Fredhäll. Denna sejour på psykakuten blev både kortare och angenämare än de (alltför många) tidigare. Se filmen "Stulna år". Det ska jag och min nyvunna vän L göra när hon blir utskriven. Vi delade inte bara rum, fick (o)seriösa skrattattacker tillsammans och hade liknande klädsmak. När vi båda sovit ikapp/vänt tillbaka dygnet hade vi, tro det eller ej, riktigt kul. Roligast var förstås när skötaren kom in vid tiotiden på kvällen och med glimten i ögat sa "Ursäkta, kan ni dämpa er lite? "; så bra får man uppenbarligen inte må på en observationsavdelning... Sämst var att vi inte fick gå ut och ta den där efterlängtade premiärglassen i solen i måndags.

På väg hem kände jag knappt igen stan. Var det bara inbillning, eller har varenda invånare blivit snyggare? Växthuseffekt eller bara vårkänslor, det är svårt att avgöra när det slås värmerekord var och varannan dag. Framför det rätt ruttna cafét "Russin" på Rålambsvägen radade vårfina flickor och pojkar upp sig.

Orkar snart inte förvånas över alla spännande möten, märkliga tillfälligheter och situationer jag ständigt råkar ut för. Det är underbart, men uttröttande. Känns som om jag de senaste sex åren samlat material till 3 böcker, en pjäs och sjuttioelva artiklar på ämnet psykisk ohälsa och behandlingsmetoder. Minst.
Och eftersom jag har kommit fram till att en människa trots allt bara kan genomföra ett visst antal idéer i sitt liv, tänker jag börja lyda Marias råd: "Sälj dem [idéerna] dyrt!". Halvt på allvar, halvt på skämt.

Well, well. Om ni ser en ljusblå skruttig cykel med tillhörande flicka på stan är det förmodligen jag.

Pussåkram.

Veckans present: LeMuhrs debutalbum "Generation destruktiv". Sjukt bra. (Även om jag förstås är mer än lovligt partisk.)

Somliga dagar är trevligare än andra för en levnadskonstnär. Idag är en sådan dag. Jag vaknade så tidigt att ni inte ens kan föreställa er. Lotta, golden retriever-tiken jag har passat sedan igår, tyckte dock inte alls att det var en konstig idé att gå till Lilla Essingen och mata fåglarna vid denna arla timme. Vi njöt båda av att se fåglarna. Fast på lite olika sätt... Medan Lottas adrenalin rann till (hon tillhör gruppen fågelhundar) noterade jag glatt den rika faunan. Gräsand, svan, sothöna och skrake. Inte illa pinkat innanför tullarna i en europeisk huvudstad!

När klockan blev nio öppnade Lux Dessert och Choklad. Jag köpte ett pain au chocolat och en hallontryffel. Den förra avnjöts på en bänk i sällsamt vackra Luxparken. Den senare smälter nu i min mun.

Spring och lek nu! Det är vår. Åtminstone en dag till.

Dagens undran: är det bra eller dåligt att svenska medier tar efter amerikanska i bevakningen av partikongresserna?

Två sidor av samma stad

Tjipp på er! Fredag och vårluft, kan det bli bättre?

Dagens superhjältinna: Paula som tog körkort idag! Stor grattispuss!




Fredhäll i mitt hjärta

Dagens dubbla måttstock: Vissa åker ur regeringen för en Toblerone, andra får högre status av att nätdejta och leka sexlekar. Är det skillnad på finsk och svensk moral, eller är det de gamla patriarkala mönstren som spökar, månne? Kolla in hur det går när en statsministers gamla dejt inte tiger: Matti














Ester i Gustav Adolfsparken

Schlagergalen

I går var jag i Globen och såg genrepet av Melodifestivalen. Tillsammans med bror, Mårten, Annika, Hanna, Terez och ungefär 9000 tusen andra (en siffra jag hörde, vet ej om den stämmer men det var i alla fall fett med folk där). Här kommer en (på grund av tekniska problem) sen resumé*:

Andreas Johnson - A little bit of love: Inte rätt genre, men gick hem hos publiken. Med all rätt. En något nedtonad Robbie Williams, en sann entertainer.
Sonja Aldén - För att du finns: Min favorit. Eventuellt skulle man kunna invända att hon var lite stel. Men jag upplevde att innerligheten kändes äkta. Fick min "Eva Hamilton-röst".
Anna Book - Samba sambero: När hon 1986 deltog med ABC var hon 15, påstod Luuk. Om det är sant blir det ju desto mer pinsamt att hon 19 år senare låter som Amy Diamond.
Sebastian - When the night comes falling: Det var spännande att se Narcissus personifierad. Samt att Peter Jöback klonats som en version 2.0. Men, mark my words, hans karriär kommer inte ens att hålla året ut om han inte börjar bjuda på sig själv istället för att le nedlåtande in i sitt förälskelseobjekt, kameran.
Marie Lindberg - Trying to recall: Ja... Vad ska man säga? Segt men småcharmigt.
Måns Zelmerlöw - Cara mia: Var Sebastian grön av avund? För Måns hade definitivt fått den snyggaste scenografin/ljuset. Verkligen showproffs ut i fingerspetsarna. Jag misstänker starkt att Ken-kopian Zelmerlöw är en robot från Wallmans laboratorier.

Tommy Nilsson - Jag tror på människan: Jag säger som brorsans Mårten "Han kunde gott ha sjungit "En dag" igen. Den var i alla fall bra." Förresten, vad fikar gubben efter? Han har ju redan vunnit en gång...
Sanna Nielsen - Vågar du, vågar jag: En yngre kopia av Charlotte Perelli. Vilket inte behöver vara en nackdel, då Smålands andra sångfågel ju faktiskt rodde hem hela skiten 1999.
Sarah Dawn Finer - I remember love: Stackaren fick mima under genrepet. Förståndigt beslut förstod man senare, då hon ju hade sparat på krafterna och kunde prestera en mer än godkänd sånginsats när det verkligen gällde. Men frågan ESC bör ställa sig är varför de lagt tävlingen under värsta influensasäsongen?
The Ark - The worrying kind: Snygga, coola och blasé var ordet för dagen. Genomförde genrepet med ena handen. Och ändå var de så överlägsna showmässigt.

Risken finns att jag inte har kvar några som helst vänner efter att ha outat detta pånyttfödda intresse för Melodifestivalen. Hur resten av kvällen förflöt kan ni ju lätt föreställa er. Efter att Luuk och hans gäster hade repat uppläsningen röstningsresultatet gick Hanna och jag till H&M och köpte guldglitterspray till håret, handlade upp oss på ett gigantiskt ICA under Globens lika gigantiska shoppingcentrum.

<---- Det där upphöjda i mitten är Andreas Johnson. Jag lovar.

Till vår förtjusning hamnade vi bredvid en Globen-människa i mataffären. Vår första slutsats var naturligtvis att vi snubblat över ett schlagerscoop. Typ att de stackars artistuppassarna fått gå en extra vända för att Måns absolut ville ha light-chips. Men efter en försiktig fråga fick vi veta att detta var till (den långt mindre intressanta) konserten med P Diddy och Snoop på söndagen. Well. Nu vet vi i alla fall att rappare är svaga för Maryland cookies.

Sedan åkte vi hem och åt gourmetmat, samt dansade, förfasades och njöt framför finalenpå SVT.











*) Artisterna körde inte för fullt. Detta påverkar förstås prestationerna och i förlängningen mina omdömen.




************************************************************************************


Dagens tips: Missa inte Kaosprinsessans alter Ego Kulturtanten. Hon håller på att starta upp en egen blogg med recensioner som kan hjälpa eller stjälpa dig i kulturkaoset.

Dagens sammanträffande: Världens bästa Irma anländer till Colombia samma dag som världens kanske mest ondskefulla president. Hon för att jobba för mänskliga rättigheter, han för att motarbeta dem?

Beware of false replicas

Först en viktig varning till alla stadens singeltjejer! Det har den senaste månaden florerat falska kopior av Mannen i parkas* på Stockholms gator. De ser bra ut, har Peak Performance-parkas och kan lätt förväxlas med originalen, då de faktiskt även snöat in på hårdrock. Men de är katter bland hermelinerna. Och katter är i alla fall inte Kaosprinsessans kopp te. De är alldeles för självständiga och dåliga på kravlös kärlek. Så tag er i akt! Gå inte på hans skämt. Fall inte för den chevalereska ytan. Och gå för fasiken inte med på en dejt! Det kommer endast att sluta med att du förvånat ser på hur han frenetiskt slukar popcorn utan en tanke på att hångla med dig.



Förtjusta och smickrade blev kulturdamerna från "Årsta-sällskapet för Fredrika Bremer-studier" när jag bad att få fotografera dem efter middagens trevliga samtal. Oj, oj, en sån där blogg, minsann! Och den paranta kvinnan nedan är faktiskt Kaj Fölster, dotter till Gunnar och Alva Myrdal. Jag var hennes bordsdam under middagen och blev serverad intressanta resonemang om samtida kollegor till Mademoiselle Bremer. Vi hamnade även på samma pendeltåg och fortsatte då med att dryfta pensionssystem i Sverige kontra Tyskland, utbildningspolitik samt integration. Ja, herregud, nu har jag definitivt fyllt min intellektuella kvot för den här veckan.



Dagens spark i alliansskrevet: Hon har gjort det igen. Tampat i klaveret. Eller snarare lagt de smutsiga korten på bordet. Vilket förstås är bra. Och avskräckande. Allas vår osynliga kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth deklarerar att regeringen vägrar följa upp "Plats på scen"-utredningens förslag på direktiv om att teatrarna ska anställa minst 40 % av det underrepresenterade könet på och bakom scenen. Badabing, back to the last century.


*) se förförra inlägget.

Prinsesstreck

Kolla in detta!

Är det kaosprinsessan som varit framme månne? Antagligen inte. Men det skulle vara just likt henne. As you all know, she is a complete sucker for cerise.

Nåväl. Ny vecka, nya upptåg.

Med nya glasögon

Har du varit på Lilla Essingen sedan det började byggas nytt på ön? Antagligen det närmaste man komma ett övre medelklassghetto i Stockholm. Åk dit så förstår du vad jag menar. Alla har silverlackerade bilar, hipp barnvagn och/eller dito hund. Ett derivat av Hammarby sjöstad och BO-01 i Malmö. Husens arkitektur är mindre vågad än kompisarna längre söderut. De är sobra, varken upprörande eller uppmanande till en kärleksaffär. Trots svindyra priser är de säkert en bra investering. Ingen sjöglimt här, inte. Snarare Mälaren-panorama. Men det är inte bara ett reservat för privilegierade, utan även ett utmärkt mål för årets första riktiga vårpromenad.
Våren själv spås av Goesta bli det mest uttjatade bloggämnet i vår. Dagens inlägg är mitt bidrag i kategorin.

Recept på en lyckad vårpromenad:

Vandra ner till vattnet via trapporna på höger sida av brofästet (från DN-skrapan sett). Antagligen möts du av en större fågelkoloni. Vidare mot Luxparkens diskreta charm (eller heter den Lumaparken?) och chokladparadiset på Patentgatan 7. Lite otippat läge, men så ska ju oaser vara. När du väl torkat snålvattnet ur mungiporna . ströva längs med strandpromenadens trädäck på "gräddhyllan". Kan mycket väl vara stadens bästa läge. Idag var bryggorna precis lagom soluppvärmda för att inbjuda till att slå sig ner utan sittunderlag. Tiden och ett flygplan med sikte på Bromma flög förbi. Vi ses där för ett dopp om tre månader!

Kaosprinsessans 3 bevis för att våren är på väg:


1. Inköpet av mina nya solglajjor samt framför allt behovet av dem idag. De gjorde dessutom att allt fick en romantisk och rosaaktig ton. Bra humörhöjare.

<-----------





2. Snödroppar på klipporna i Fredhäll.

3. Det börjar klia i de gröna fingrarna på mig. Vill plötsligt så frön för kommande utflyttning till balkonglådorna. Stannar till längre än vanligt framför skyltfönstret hos blomsteraffären "Rabatten" på Rålambsvägen. Kommer på mig själv med att prata snällt med mina krukväxter medan jag duschar dem med ljummet vatten i badrummet.

Och just det, icke att förglömma: det där med sprittande känslor i magen och hjärtat. Sådant sägs ju höra till våren, på riktigt. Så jag måste berätta för er att Mannen med parkas* finns på riktigt. Han bär randig tröja, såklart. Inget spår av någon parkas än, men det var mest en symbolisk grej. Han är logisk, ömsint, gillar hårdrock och precis så fin som jag trodde... Händelseutveckling oklar. Fortsättning följer.

Helgens insikt: Hans sa en klok grej i fredags: Sakerna äger dig. Det tog skruv. Nu gör jag allt för att motverka mina ekorrinstinkter. Svårt, men helt klart en utmaning som det lönar sig att anta. Mer space, både i rum och huvud. Så tankarna får plats att flyga fritt.

Dagens uppåttjack: Ett enkelt tips för livströtta marssjälar är att inhandla en bodylotion eller liknande med chokladlukt. Ljuvligt att smörja in sig med. Hjälper åtminstone en liten stund mot lindriga former av deppighet.

*) Fiktiv karaktär som dök upp i mitt huvud och sedermera på denna blogg den 15 februari.

Den nya religionen är här

I torsdags ägnade Ester och jag oss åt fågelmatning vid Strömmen. Att det är ett klassiskt storstadsnöje på sportlovet stod klart. Minst två sällskap med barn gjorde oss sällskap. Turisterna glodde nyfiket. Såhär såg det ut.










"Church of craft" låter ju minst sagt lite suspekt. Men oroa er inte. Det handlar varken om amish-folket eller shakers. Vänner av handarbete, kreativitet och pyssel på olika nivåer, kan ju kolla in denna länk Det är fantastiskt med vuxna människor med en svaghet för pärlplattor, virkning och broderi. Eller är det det? Eventuellt försöker jag här bara rättfärdiga mina egna preferenser.

Hursomhelst: ni som har lust att samlas för att sticka, virka, klippa/klistra, prata om pyssla samt umgås i största allmänhet, kan väl skriva en kommentar? Så får vi se vad vi kan hitta på?

För er som är mer sugna på amerikanska evangelikanska predikanter, slå över till tvåan efter "Andra chansen" kl 21.30 för ett inslag i temakvällen "Barnatro". "Jesus Camp" var nominerad till en Oscar för bästa dokumentär. Uppskattningsvis 10 % av jänkarna har tydligen joinat denna karavan. Spana in och förfasa er.