En bandit queens dagbok

"A truly independent woman, not a destiny's child/Not depending on money or fashion to have style" //Looptroop

I torsdags kväll var jag på Tranan för första gången. Har fattat att det var riktigt hett där för typ 7 år sen när brorsan gjorde stan. Jag gillade det skarpt nu. Inte alls så attityd-stint som de flesta uteställen i vår stad.

Hursomhelst satt han där, Martin Kellerman. Första gången jag såg honom i verkligheten faktiskt. Som en inventarie i Sthlmsnatten. Vilket han för övrigt verkar vara, enligt mina mer klubbvisa vänner. Det var extra roligt, eftersom jag har mejlat honom två gånger det senaste halvåret. Bland annat berömt en stripp på temat "tjejer som alltid glömmer något efter ett one-night-stand". När Rocky är i Norge filosoferar han över tjejers vana att ringa och be att få hämta minsta H&M-pryttel, typ. Punchlinen är obetalbar. Behöver jag nämna att det var precis i det ärendet jag satt på Tranan och tog ett glas med E? Well, nu har jag mitt älskade armband. End of story.

Numera drömmer jag om att träffa en riktig karl. Missförstå mig rätt; han måste såklart vara feminist. Men det viktigaste är att han inte har alltför många issues, dålig självkänsla och är omogen emotionellt. Så länge han är trygg i sig själv spelar det ingen roll om han har ett sexigt skägg eller är lika androgyn som Ola Salo. Men jag är trött på alla dessa pojkar. De duger bara att hångla med.

Dagens varning: Fullmånen närmar sig och alla (men i synnerhet de som är födda i kräftans tecken) bör ta sig i akt. Det är inte bara självmordsstatistiken som går upp... Varulvar och huldror har siktats lite varstans.