Schlagergalen

I går var jag i Globen och såg genrepet av Melodifestivalen. Tillsammans med bror, Mårten, Annika, Hanna, Terez och ungefär 9000 tusen andra (en siffra jag hörde, vet ej om den stämmer men det var i alla fall fett med folk där). Här kommer en (på grund av tekniska problem) sen resumé*:

Andreas Johnson - A little bit of love: Inte rätt genre, men gick hem hos publiken. Med all rätt. En något nedtonad Robbie Williams, en sann entertainer.
Sonja Aldén - För att du finns: Min favorit. Eventuellt skulle man kunna invända att hon var lite stel. Men jag upplevde att innerligheten kändes äkta. Fick min "Eva Hamilton-röst".
Anna Book - Samba sambero: När hon 1986 deltog med ABC var hon 15, påstod Luuk. Om det är sant blir det ju desto mer pinsamt att hon 19 år senare låter som Amy Diamond.
Sebastian - When the night comes falling: Det var spännande att se Narcissus personifierad. Samt att Peter Jöback klonats som en version 2.0. Men, mark my words, hans karriär kommer inte ens att hålla året ut om han inte börjar bjuda på sig själv istället för att le nedlåtande in i sitt förälskelseobjekt, kameran.
Marie Lindberg - Trying to recall: Ja... Vad ska man säga? Segt men småcharmigt.
Måns Zelmerlöw - Cara mia: Var Sebastian grön av avund? För Måns hade definitivt fått den snyggaste scenografin/ljuset. Verkligen showproffs ut i fingerspetsarna. Jag misstänker starkt att Ken-kopian Zelmerlöw är en robot från Wallmans laboratorier.

Tommy Nilsson - Jag tror på människan: Jag säger som brorsans Mårten "Han kunde gott ha sjungit "En dag" igen. Den var i alla fall bra." Förresten, vad fikar gubben efter? Han har ju redan vunnit en gång...
Sanna Nielsen - Vågar du, vågar jag: En yngre kopia av Charlotte Perelli. Vilket inte behöver vara en nackdel, då Smålands andra sångfågel ju faktiskt rodde hem hela skiten 1999.
Sarah Dawn Finer - I remember love: Stackaren fick mima under genrepet. Förståndigt beslut förstod man senare, då hon ju hade sparat på krafterna och kunde prestera en mer än godkänd sånginsats när det verkligen gällde. Men frågan ESC bör ställa sig är varför de lagt tävlingen under värsta influensasäsongen?
The Ark - The worrying kind: Snygga, coola och blasé var ordet för dagen. Genomförde genrepet med ena handen. Och ändå var de så överlägsna showmässigt.

Risken finns att jag inte har kvar några som helst vänner efter att ha outat detta pånyttfödda intresse för Melodifestivalen. Hur resten av kvällen förflöt kan ni ju lätt föreställa er. Efter att Luuk och hans gäster hade repat uppläsningen röstningsresultatet gick Hanna och jag till H&M och köpte guldglitterspray till håret, handlade upp oss på ett gigantiskt ICA under Globens lika gigantiska shoppingcentrum.

<---- Det där upphöjda i mitten är Andreas Johnson. Jag lovar.

Till vår förtjusning hamnade vi bredvid en Globen-människa i mataffären. Vår första slutsats var naturligtvis att vi snubblat över ett schlagerscoop. Typ att de stackars artistuppassarna fått gå en extra vända för att Måns absolut ville ha light-chips. Men efter en försiktig fråga fick vi veta att detta var till (den långt mindre intressanta) konserten med P Diddy och Snoop på söndagen. Well. Nu vet vi i alla fall att rappare är svaga för Maryland cookies.

Sedan åkte vi hem och åt gourmetmat, samt dansade, förfasades och njöt framför finalenpå SVT.











*) Artisterna körde inte för fullt. Detta påverkar förstås prestationerna och i förlängningen mina omdömen.




************************************************************************************


Dagens tips: Missa inte Kaosprinsessans alter Ego Kulturtanten. Hon håller på att starta upp en egen blogg med recensioner som kan hjälpa eller stjälpa dig i kulturkaoset.

Dagens sammanträffande: Världens bästa Irma anländer till Colombia samma dag som världens kanske mest ondskefulla president. Hon för att jobba för mänskliga rättigheter, han för att motarbeta dem?