Beauty * Freedom * Truth & Love

Cirkeln är sluten, som Fattaru skulle ha sagt det.

Kaosprinsessan tar en paus.

för att

ägna sig åt sitt vanliga

kulturtantrantande

samt
streetspanande

Ci vediamo, belle amiche!

//L

"Solen i ögonen...

... och spilld mjölk över allt"
//L . Winnerbäck





Känner det

kommer som en känsla som fanns för länge sen

Paren som pussas gör mig glad

vemodig, men det är normalt

Alla flashar med sina nya gadgets

även jag
är stolt över mina nya rosa gympaskor


Men men men

Det är nåt som skaver
Det fanns färre tiggare
Det var skitigare på plattan
T-banevagnarna skramlade

Sthlm håller på att bli som andra städer

Fair enough, om klyftorna samtidigt hade blivit mindre

men nej nej nej
Annorlunda, visst, men fortfarande delat
kanske mer än nånsin, det vet vi om entiotjugoår

svårt med distansen
Jag är som andra kvinnor är mest, men jag är även gatumusikant
frid, fred, ja ni vet

AB Axén Olin & co; hon städar bra men fort

Svårriktad radikalism

har svårt att bestämma mig

kanske för att jag är äldre

Mer troligt för att jag har sett världen

Men obviously mest för att vi inte vill att våra barn ska drabbas av vår egen inbyggda lathet.



"Jorden var bättre för några miljarder människor sen" //Pappa Raadik

Tribute to James

April 11th

Oxford

six yrs later

same days

serendipity
never know
my life was built upon it

completely different times
probably

still:
wishing you are well.




appendix

How now, my love? Why is your cheek so pale? How chance the roses there do fade so fast?

"W. Shakspeare "A Midsummer night´s dream" 1.1 128-29

Anakronism

Ibland är det jobbigt att vara tjejen mot strömmen

oftast är det kul

man går mot trafiken, rör sig blixtsnabbt mellan högt och lågt, älskar salonger såväl som kyrkogårdar.


Men man ser även tydligare

Allt blir större

& ändå så litet
att en felsorterad sopa kan skaka hela ens värld

...

I väntan på En annan dag

"Gick upp och log mot samma sol som gick upp i fjol..." //lkm

Osäker

Jag har absolut ingen aning om det ligger någon sanning i sägnen om mitt finska zigenarblod.

Men fuck det.
Det spelar ingen roll.
JAG har ändå alltid känt mig som en katt, vandrat på skuggsidan och frodats bland de andra bohemerna.

Livet i rosenrött.

Varför valde de den titeln på den aktuella Piaf-filmen?
Jag hade nog valt "Sous le ciel de Paris".
Eller allra helst citatet på hennes grav "Jag har levt två gånger".

Glad påskafton? Lugn lugn det är snart söndag...

Good Friday

När mor var liten i Göteborg på 50-talet var alla biografer&affärer&roliga ställen stängda. Påskäggen var mycket mycket mindre.

Under långfredagen är det ju meningen att man riktigt ska KÄNNA Jesu lidande.

Funkar dock inte så bra numera.

Inte nog med att alltfinns24/7/omhörnet

Man slipper inte undan reklamen även om man anstränger sig (tack JCDecaux, Not.)

Det betraktas fortfarande med skepsis att vara andlig i de flesta kretsar i denna lilla nordliga avkrok på vår stora lilla Tellus.

Det är synd

Stor kärlek från liten lya på ett berg i Kungsholmens Beverly Hills.

Terapi Fredhall Stylee 070405

Jag har provat blod & tårar.

Jag har spelat solo-Alfapet.

Det enda som återstår är svett.


Intervallträning med andra ord.

Vila i frid

Maria Gripe avled idag

Du lät tordyveln flyga i skymningen.

Agnes Cecilia var sällsamt vacker.

Ingen kunde som du berätta för mig om skarabéer och skatter...

Inte nattsvart, snarare regnbågsfärgat

För en ljuspunkt i en värld där "Frilippa" härjar för att så smidigt som möjligt nedmontera välfärden, vänligen klicka på länken nedan.

Mona

Apropå

Från Isis till Funkis. Var tid har sin gudomlighet" //Harald Norbelie

Fredhällsfolket vaknar till liv. Tidigt tidigt, efter en rätt sömnlös fullmånenatt står jag på balkongen och betraktar utsikten. Den gråhåriga damen i svårbestämd ålder röker sin vanliga cigarett. En person i huset mitt emot lagar frukost vid femsnåret. Kanske är han/hon på väg till sitt underbetalda skiftarbete, vad vet jag?


Gårdagens fynd: En rosa-vit basketboll för 100 spänn



Dagens uppgift: Passa Ester

Jag ville ha dansdansdans

Igår kom mina fina vänner och brorsan&Mårten hem till mig och skålade i italienskt bubbel och åt läckerheter i bästa gourméstil. Det var ljuvt, varmt och strålande. Kanske berodde det på de cerisa gardinerna, men nog tyckte jag att det låg ett vårligt skimmer över alla.

Från balkongen den stjärnklarblåhimlen.
Det var så fint att jag alldeles tappade lusten att inte ordna fler fester.

Några timmars "Soul" på Fasching gav den där vitamininjektionen jag så väl behövde.

En bandit queens dagbok

"A truly independent woman, not a destiny's child/Not depending on money or fashion to have style" //Looptroop

I torsdags kväll var jag på Tranan för första gången. Har fattat att det var riktigt hett där för typ 7 år sen när brorsan gjorde stan. Jag gillade det skarpt nu. Inte alls så attityd-stint som de flesta uteställen i vår stad.

Hursomhelst satt han där, Martin Kellerman. Första gången jag såg honom i verkligheten faktiskt. Som en inventarie i Sthlmsnatten. Vilket han för övrigt verkar vara, enligt mina mer klubbvisa vänner. Det var extra roligt, eftersom jag har mejlat honom två gånger det senaste halvåret. Bland annat berömt en stripp på temat "tjejer som alltid glömmer något efter ett one-night-stand". När Rocky är i Norge filosoferar han över tjejers vana att ringa och be att få hämta minsta H&M-pryttel, typ. Punchlinen är obetalbar. Behöver jag nämna att det var precis i det ärendet jag satt på Tranan och tog ett glas med E? Well, nu har jag mitt älskade armband. End of story.

Numera drömmer jag om att träffa en riktig karl. Missförstå mig rätt; han måste såklart vara feminist. Men det viktigaste är att han inte har alltför många issues, dålig självkänsla och är omogen emotionellt. Så länge han är trygg i sig själv spelar det ingen roll om han har ett sexigt skägg eller är lika androgyn som Ola Salo. Men jag är trött på alla dessa pojkar. De duger bara att hångla med.

Dagens varning: Fullmånen närmar sig och alla (men i synnerhet de som är födda i kräftans tecken) bör ta sig i akt. Det är inte bara självmordsstatistiken som går upp... Varulvar och huldror har siktats lite varstans.

Safe & Sound

Hemma igen. Skönare än någonsin att återvända till min älskade etta med balkong i Fredhäll. Denna sejour på psykakuten blev både kortare och angenämare än de (alltför många) tidigare. Se filmen "Stulna år". Det ska jag och min nyvunna vän L göra när hon blir utskriven. Vi delade inte bara rum, fick (o)seriösa skrattattacker tillsammans och hade liknande klädsmak. När vi båda sovit ikapp/vänt tillbaka dygnet hade vi, tro det eller ej, riktigt kul. Roligast var förstås när skötaren kom in vid tiotiden på kvällen och med glimten i ögat sa "Ursäkta, kan ni dämpa er lite? "; så bra får man uppenbarligen inte må på en observationsavdelning... Sämst var att vi inte fick gå ut och ta den där efterlängtade premiärglassen i solen i måndags.

På väg hem kände jag knappt igen stan. Var det bara inbillning, eller har varenda invånare blivit snyggare? Växthuseffekt eller bara vårkänslor, det är svårt att avgöra när det slås värmerekord var och varannan dag. Framför det rätt ruttna cafét "Russin" på Rålambsvägen radade vårfina flickor och pojkar upp sig.

Orkar snart inte förvånas över alla spännande möten, märkliga tillfälligheter och situationer jag ständigt råkar ut för. Det är underbart, men uttröttande. Känns som om jag de senaste sex åren samlat material till 3 böcker, en pjäs och sjuttioelva artiklar på ämnet psykisk ohälsa och behandlingsmetoder. Minst.
Och eftersom jag har kommit fram till att en människa trots allt bara kan genomföra ett visst antal idéer i sitt liv, tänker jag börja lyda Marias råd: "Sälj dem [idéerna] dyrt!". Halvt på allvar, halvt på skämt.

Well, well. Om ni ser en ljusblå skruttig cykel med tillhörande flicka på stan är det förmodligen jag.

Pussåkram.

Veckans present: LeMuhrs debutalbum "Generation destruktiv". Sjukt bra. (Även om jag förstås är mer än lovligt partisk.)

Somliga dagar är trevligare än andra för en levnadskonstnär. Idag är en sådan dag. Jag vaknade så tidigt att ni inte ens kan föreställa er. Lotta, golden retriever-tiken jag har passat sedan igår, tyckte dock inte alls att det var en konstig idé att gå till Lilla Essingen och mata fåglarna vid denna arla timme. Vi njöt båda av att se fåglarna. Fast på lite olika sätt... Medan Lottas adrenalin rann till (hon tillhör gruppen fågelhundar) noterade jag glatt den rika faunan. Gräsand, svan, sothöna och skrake. Inte illa pinkat innanför tullarna i en europeisk huvudstad!

När klockan blev nio öppnade Lux Dessert och Choklad. Jag köpte ett pain au chocolat och en hallontryffel. Den förra avnjöts på en bänk i sällsamt vackra Luxparken. Den senare smälter nu i min mun.

Spring och lek nu! Det är vår. Åtminstone en dag till.

Dagens undran: är det bra eller dåligt att svenska medier tar efter amerikanska i bevakningen av partikongresserna?

Två sidor av samma stad

Tjipp på er! Fredag och vårluft, kan det bli bättre?

Dagens superhjältinna: Paula som tog körkort idag! Stor grattispuss!




Fredhäll i mitt hjärta

Dagens dubbla måttstock: Vissa åker ur regeringen för en Toblerone, andra får högre status av att nätdejta och leka sexlekar. Är det skillnad på finsk och svensk moral, eller är det de gamla patriarkala mönstren som spökar, månne? Kolla in hur det går när en statsministers gamla dejt inte tiger: Matti














Ester i Gustav Adolfsparken

Schlagergalen

I går var jag i Globen och såg genrepet av Melodifestivalen. Tillsammans med bror, Mårten, Annika, Hanna, Terez och ungefär 9000 tusen andra (en siffra jag hörde, vet ej om den stämmer men det var i alla fall fett med folk där). Här kommer en (på grund av tekniska problem) sen resumé*:

Andreas Johnson - A little bit of love: Inte rätt genre, men gick hem hos publiken. Med all rätt. En något nedtonad Robbie Williams, en sann entertainer.
Sonja Aldén - För att du finns: Min favorit. Eventuellt skulle man kunna invända att hon var lite stel. Men jag upplevde att innerligheten kändes äkta. Fick min "Eva Hamilton-röst".
Anna Book - Samba sambero: När hon 1986 deltog med ABC var hon 15, påstod Luuk. Om det är sant blir det ju desto mer pinsamt att hon 19 år senare låter som Amy Diamond.
Sebastian - When the night comes falling: Det var spännande att se Narcissus personifierad. Samt att Peter Jöback klonats som en version 2.0. Men, mark my words, hans karriär kommer inte ens att hålla året ut om han inte börjar bjuda på sig själv istället för att le nedlåtande in i sitt förälskelseobjekt, kameran.
Marie Lindberg - Trying to recall: Ja... Vad ska man säga? Segt men småcharmigt.
Måns Zelmerlöw - Cara mia: Var Sebastian grön av avund? För Måns hade definitivt fått den snyggaste scenografin/ljuset. Verkligen showproffs ut i fingerspetsarna. Jag misstänker starkt att Ken-kopian Zelmerlöw är en robot från Wallmans laboratorier.

Tommy Nilsson - Jag tror på människan: Jag säger som brorsans Mårten "Han kunde gott ha sjungit "En dag" igen. Den var i alla fall bra." Förresten, vad fikar gubben efter? Han har ju redan vunnit en gång...
Sanna Nielsen - Vågar du, vågar jag: En yngre kopia av Charlotte Perelli. Vilket inte behöver vara en nackdel, då Smålands andra sångfågel ju faktiskt rodde hem hela skiten 1999.
Sarah Dawn Finer - I remember love: Stackaren fick mima under genrepet. Förståndigt beslut förstod man senare, då hon ju hade sparat på krafterna och kunde prestera en mer än godkänd sånginsats när det verkligen gällde. Men frågan ESC bör ställa sig är varför de lagt tävlingen under värsta influensasäsongen?
The Ark - The worrying kind: Snygga, coola och blasé var ordet för dagen. Genomförde genrepet med ena handen. Och ändå var de så överlägsna showmässigt.

Risken finns att jag inte har kvar några som helst vänner efter att ha outat detta pånyttfödda intresse för Melodifestivalen. Hur resten av kvällen förflöt kan ni ju lätt föreställa er. Efter att Luuk och hans gäster hade repat uppläsningen röstningsresultatet gick Hanna och jag till H&M och köpte guldglitterspray till håret, handlade upp oss på ett gigantiskt ICA under Globens lika gigantiska shoppingcentrum.

<---- Det där upphöjda i mitten är Andreas Johnson. Jag lovar.

Till vår förtjusning hamnade vi bredvid en Globen-människa i mataffären. Vår första slutsats var naturligtvis att vi snubblat över ett schlagerscoop. Typ att de stackars artistuppassarna fått gå en extra vända för att Måns absolut ville ha light-chips. Men efter en försiktig fråga fick vi veta att detta var till (den långt mindre intressanta) konserten med P Diddy och Snoop på söndagen. Well. Nu vet vi i alla fall att rappare är svaga för Maryland cookies.

Sedan åkte vi hem och åt gourmetmat, samt dansade, förfasades och njöt framför finalenpå SVT.











*) Artisterna körde inte för fullt. Detta påverkar förstås prestationerna och i förlängningen mina omdömen.




************************************************************************************


Dagens tips: Missa inte Kaosprinsessans alter Ego Kulturtanten. Hon håller på att starta upp en egen blogg med recensioner som kan hjälpa eller stjälpa dig i kulturkaoset.

Dagens sammanträffande: Världens bästa Irma anländer till Colombia samma dag som världens kanske mest ondskefulla president. Hon för att jobba för mänskliga rättigheter, han för att motarbeta dem?

Beware of false replicas

Först en viktig varning till alla stadens singeltjejer! Det har den senaste månaden florerat falska kopior av Mannen i parkas* på Stockholms gator. De ser bra ut, har Peak Performance-parkas och kan lätt förväxlas med originalen, då de faktiskt även snöat in på hårdrock. Men de är katter bland hermelinerna. Och katter är i alla fall inte Kaosprinsessans kopp te. De är alldeles för självständiga och dåliga på kravlös kärlek. Så tag er i akt! Gå inte på hans skämt. Fall inte för den chevalereska ytan. Och gå för fasiken inte med på en dejt! Det kommer endast att sluta med att du förvånat ser på hur han frenetiskt slukar popcorn utan en tanke på att hångla med dig.



Förtjusta och smickrade blev kulturdamerna från "Årsta-sällskapet för Fredrika Bremer-studier" när jag bad att få fotografera dem efter middagens trevliga samtal. Oj, oj, en sån där blogg, minsann! Och den paranta kvinnan nedan är faktiskt Kaj Fölster, dotter till Gunnar och Alva Myrdal. Jag var hennes bordsdam under middagen och blev serverad intressanta resonemang om samtida kollegor till Mademoiselle Bremer. Vi hamnade även på samma pendeltåg och fortsatte då med att dryfta pensionssystem i Sverige kontra Tyskland, utbildningspolitik samt integration. Ja, herregud, nu har jag definitivt fyllt min intellektuella kvot för den här veckan.



Dagens spark i alliansskrevet: Hon har gjort det igen. Tampat i klaveret. Eller snarare lagt de smutsiga korten på bordet. Vilket förstås är bra. Och avskräckande. Allas vår osynliga kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth deklarerar att regeringen vägrar följa upp "Plats på scen"-utredningens förslag på direktiv om att teatrarna ska anställa minst 40 % av det underrepresenterade könet på och bakom scenen. Badabing, back to the last century.


*) se förförra inlägget.

Prinsesstreck

Kolla in detta!

Är det kaosprinsessan som varit framme månne? Antagligen inte. Men det skulle vara just likt henne. As you all know, she is a complete sucker for cerise.

Nåväl. Ny vecka, nya upptåg.

Med nya glasögon

Har du varit på Lilla Essingen sedan det började byggas nytt på ön? Antagligen det närmaste man komma ett övre medelklassghetto i Stockholm. Åk dit så förstår du vad jag menar. Alla har silverlackerade bilar, hipp barnvagn och/eller dito hund. Ett derivat av Hammarby sjöstad och BO-01 i Malmö. Husens arkitektur är mindre vågad än kompisarna längre söderut. De är sobra, varken upprörande eller uppmanande till en kärleksaffär. Trots svindyra priser är de säkert en bra investering. Ingen sjöglimt här, inte. Snarare Mälaren-panorama. Men det är inte bara ett reservat för privilegierade, utan även ett utmärkt mål för årets första riktiga vårpromenad.
Våren själv spås av Goesta bli det mest uttjatade bloggämnet i vår. Dagens inlägg är mitt bidrag i kategorin.

Recept på en lyckad vårpromenad:

Vandra ner till vattnet via trapporna på höger sida av brofästet (från DN-skrapan sett). Antagligen möts du av en större fågelkoloni. Vidare mot Luxparkens diskreta charm (eller heter den Lumaparken?) och chokladparadiset på Patentgatan 7. Lite otippat läge, men så ska ju oaser vara. När du väl torkat snålvattnet ur mungiporna . ströva längs med strandpromenadens trädäck på "gräddhyllan". Kan mycket väl vara stadens bästa läge. Idag var bryggorna precis lagom soluppvärmda för att inbjuda till att slå sig ner utan sittunderlag. Tiden och ett flygplan med sikte på Bromma flög förbi. Vi ses där för ett dopp om tre månader!

Kaosprinsessans 3 bevis för att våren är på väg:


1. Inköpet av mina nya solglajjor samt framför allt behovet av dem idag. De gjorde dessutom att allt fick en romantisk och rosaaktig ton. Bra humörhöjare.

<-----------





2. Snödroppar på klipporna i Fredhäll.

3. Det börjar klia i de gröna fingrarna på mig. Vill plötsligt så frön för kommande utflyttning till balkonglådorna. Stannar till längre än vanligt framför skyltfönstret hos blomsteraffären "Rabatten" på Rålambsvägen. Kommer på mig själv med att prata snällt med mina krukväxter medan jag duschar dem med ljummet vatten i badrummet.

Och just det, icke att förglömma: det där med sprittande känslor i magen och hjärtat. Sådant sägs ju höra till våren, på riktigt. Så jag måste berätta för er att Mannen med parkas* finns på riktigt. Han bär randig tröja, såklart. Inget spår av någon parkas än, men det var mest en symbolisk grej. Han är logisk, ömsint, gillar hårdrock och precis så fin som jag trodde... Händelseutveckling oklar. Fortsättning följer.

Helgens insikt: Hans sa en klok grej i fredags: Sakerna äger dig. Det tog skruv. Nu gör jag allt för att motverka mina ekorrinstinkter. Svårt, men helt klart en utmaning som det lönar sig att anta. Mer space, både i rum och huvud. Så tankarna får plats att flyga fritt.

Dagens uppåttjack: Ett enkelt tips för livströtta marssjälar är att inhandla en bodylotion eller liknande med chokladlukt. Ljuvligt att smörja in sig med. Hjälper åtminstone en liten stund mot lindriga former av deppighet.

*) Fiktiv karaktär som dök upp i mitt huvud och sedermera på denna blogg den 15 februari.

Den nya religionen är här

I torsdags ägnade Ester och jag oss åt fågelmatning vid Strömmen. Att det är ett klassiskt storstadsnöje på sportlovet stod klart. Minst två sällskap med barn gjorde oss sällskap. Turisterna glodde nyfiket. Såhär såg det ut.










"Church of craft" låter ju minst sagt lite suspekt. Men oroa er inte. Det handlar varken om amish-folket eller shakers. Vänner av handarbete, kreativitet och pyssel på olika nivåer, kan ju kolla in denna länk Det är fantastiskt med vuxna människor med en svaghet för pärlplattor, virkning och broderi. Eller är det det? Eventuellt försöker jag här bara rättfärdiga mina egna preferenser.

Hursomhelst: ni som har lust att samlas för att sticka, virka, klippa/klistra, prata om pyssla samt umgås i största allmänhet, kan väl skriva en kommentar? Så får vi se vad vi kan hitta på?

För er som är mer sugna på amerikanska evangelikanska predikanter, slå över till tvåan efter "Andra chansen" kl 21.30 för ett inslag i temakvällen "Barnatro". "Jesus Camp" var nominerad till en Oscar för bästa dokumentär. Uppskattningsvis 10 % av jänkarna har tydligen joinat denna karavan. Spana in och förfasa er.

Bisarr bussfärd

Det var länge sedan jag var på Elverket. Alltså, Dramatens scen på Linnégatan, för er som inte är kulturtanter/-gubbar. Ikväll såg Mirja från kursen och jag "Bussen" av Lukas Bärfuss (2005). Jag gillade den skarpt. Temat är religion. En ung kvinna, som påstår sig vara på pilgrimsfärd hamnar på fel buss. Den i sin tur befolkas av en grupp människor med tvivelaktiga avsikter. Varför är Jasmine så säker på att hon tillhör de rättrådigas skara? Varför skriker herr Kramer? Och varför vill pumpaansiktet så gärna ha med en kristen på resan? Ingenting är säkert; vem är egentligen god och vem är bara skenhelig?

Scenlösningen var ovanlig och mycket effektfull. Den grå fondväggen måste ha varit av metall, för den lilla lysande bussen som har gett namn åt pjäsen fästes på olika ställen hela tiden. Enkla kritstrecksteckningar angav platserna. När ängeln uppenbarader sig var det i form av en ensam strålkastare.

I andra akten skruvades tempot upp märkbart och det blev svårare att förstå handlingen. Möjligen hade dramaturgin vunnit på att inte snabbspola igenom slutet så som gjordes. Men rollprestationerna var allihop jättefina. Applåderna var inte översvallande, men jag vandrade hemåt uppfylld av nya tankar.

Lilla gubben

Han är här! Läcker, intelligent och snabbtänkt.

Min Inspiron 6400. Som jag väntat.

Nu går inte stan säker.

Bellydancing is the shit

Det är ju ingen nyhet att det råder en utseende-tränings-hälso-hets. GI hit och levande föda dit. Pilates, Forza eller kanske lite quinoa? Visst lyssnar jag. Ibland. Men det är lätt att det slår över. Vare sig man är into it for the perfect shape eller för att nå nirvana/inre frid. Så mycket skönare då att som på gårdagens premiärpass få användning av putmagen. När det gäller orientalisk dans är det ett helt annat ljud i skällan. Här ska det där extra framhävas. Och jobbigt är det också. 90 min var ingen picknick. Jag ser fram emot att så småningom köpa en sjal med små mässingsbleck som rasslar förföriskt när man twistar, skakar eller kör en höftåtta.

Dagens festiviteter: Firade högborgerliga farmorns åttiosjunde födelsedag.

I stereon: Omväxlande Timbuk, Jenny Wilson och Fibes. Samt Hair-skivan som legat bortglömd jag vet inte hur länge. H-by-nostalgi!

Checka ut det här!

Inte världens bästa bild, men om ni bara visste hur bra det ser ut i verkligheten! "Girl about town" är det missledande namnet på MAC-lacket. Fröken ska ju stanna hemma hela helgen. Men det kommer att matcha Bollywood-musiken på magdansen senare idag!

Puss!

Från illamående till njutning

Aight. Fredagen var först en mardrömsrehab från gårdagens festiviteter. Min äldste bror sjöng i Stockholmsuttagningen till Smask (Sveriges Musikakademikers Sång Kånntest) 2007. Det handlar om schlagerparodier, så det var mycket tonartshöjningar, glitter och några nakenchocker. Brorsan gjorde sitt nummer "Yksi-Kaksi" med den äran och kammade hem andraplatsen. Med andra ord gick han vidare till riksfinalen som hålls på Cirkus den 16 maj! Grattis från stolt syster!

Efter-efterfesten hölls på den skojiga adressen Erkenskroken i Årsta. Där bodde pojkarna som DJ:at under kvällen. Men där låg även deras tredje sambokompis och sov. Stackars henne. Sju skränande post-schalger-upprymda sjonnar droppar in vid tresnåret en torsdagsmorgon. Vi kollade på Plötsligt i Vinslöv, den omtalade dokumentären om ett litet skånskt samhälle och blandade drinkar av det något konstiga innehållet i deras barskåp: brandy, Fernet Branca, Campari, Malibu, whisky samt en vodka som hette Jeltzin (och var tillverkad i Frankrike!). Behöver jag skriva att huvudvärken var något i hästväg när jag skulle upp vid åttasnåret?

Lite oroväckande är det att jag i dag blev raggad på av några söta små sjuttonåringar från Rinkeby. Med avancerad charmteknik använde de Ester som isbrytare. Kanske borde jag klä mig i dräkt, eller vad som nu anstår en tjugofemårig dam? De verkade ju nästan tro att jag var i deras ålder... Lägg till faktumet att jag måste visa leg när jag köper folköl så har du min synbara ålder.

Trevlig helg, allra käraste läsare. Nu är ni nog minst fem stycken.

Dagens skämma bort sig själv-tips: ta ett fotbad (dina fossingar blir lena med hjälp av vanligt salt, lite duschcrème och en fil om du inte har lyxiga Lush-produkter).

Och om himlen faller ner...

...vill jag att det sker, bejbi, över landet där ingenting hänt. //Snook

Igår firades fettisdagen med en temla på café Frankfurt på Pipersgatan. Som tidigare konstaterats är det ett prima ställe att inta sin dagliga latte på. Eller varför inte prova de grillade mackorna med manchega-ost och /eller diverse avancerade skinkor och korvar. Ovan syns semlan med tillhörande bra bok, det fantastiska myntatéet (snyggt matchat mot min guldfiskalmanacka) och den sympatiske ägaren in action.

Jaha vidare då? Idag firade vi mors femtioförsta födelsedag med tapas på Nada. Maten var vacker, vacker men svårt att bli mätt på. Ostkuber med honung eller fikonmarmelad, bläckfiskringar, rödbetsbitar med pinjenötter, lite soppa på kronärtskocka, en skål oliver. Samt tre små grillade brödbitar med lite tomatsås. 63 spänn stycket. Ett plus för utsökt vin och snygg inredning i vågad mörk färgskala. Och roligt att mor och hennes väninna var de enda över trettio, typ.

Bo Nilsson, f d chef för Liljewalchs i Stockholm, har haft en jobbig vecka på nya jobbet i Köpenhamn. Konsthallen Charlottenborg ockuperades av 100 besvikna konstnärer som inte längre får behålla sina utställningsprivilegier. Chefen Bo tilläts inte komma in. En redovisningsfirma sponsrade upprorsmakarna med 150 flaskor rödvin. Vad som kunde ha blivit en början på en kulturrevolution i Nordeuropaslutade slutade dock i samförstånd, eller åtminstone utlovade samtal med representanter från båda sidor. Demokrati. Så bra, men ibland så...tråkigt.

Dagens gnäll: Indiska på Kungsgatan i hörnet Norrlandsgatan har som bekant slagit igen. Kanske inte lågpris är rätt stylee så nära Stureplan? Hursomhelst, jag väntade med spänning på vem eller vad som skulle ta över den attraktiva lokalen. Idag kom svaret. Ett Intersport till. Precis vad vi behövde. Det finns ju bara ett Naturkompani, ett Stadium och ett Race Marine inom en radie av 200 meter.

Dagens span: Dinesh Nayar, kungen av Lasse Kühlers dansskola i mitten av nittiotalet, serverade på en krog i Södermalmsallén. Snubben som nästan alla, inklusive undertecknad, hade en crush på.

Dagens bokning: Timbuktu, the man, på Debaser Medis 9 mars.

Rice and beans

Åh, är lite stolt över min middag som tillreddes utan att jag behövde handla någonting. En röra på svarta bönor med tillhörande ris, majskolv, avokado och gräddfil. Inget recept, pure improvisation. Kanske en mardröm för vissa, men min gom blev glad.

Well, well. Egentligen var det ju helt andra saker jag tänkte skriva om idag. Min egen politiska naivitet, konsumtionssamhällets fällor, Regina Öholm (den nya 25-åriga moderata ordföranden i Kungsholmens stadsdelnämnd)... Men det får bli en annan gång. Är i en drömsk stämning, som jag ogärna blandar med logiska resonemang.

Dagens allianssågning: De är fantastiska på det här med miljöpolitik, de blå. Idag varnar bilbranschen för att trenden att köpa miljöbil är vikande. Då kommenterar borgerligheten att "det vore bra med en miljöbilspremie, det skulle såklart inverka positivt på försäljningen". Men hallå - det var ett av era få bra vallöften, för fan. Dags att infria. Nu.

Dagens nostalgitripp: Not forever med Popsicle

Då var det mörkt igen då

Inlindad som en silkesmask i sin kokong sov jag kalaset av mig i eftermiddags. Sedan avverkades lite bibliska damer i kurslitteraturen. Nu sitter mor, Ester och jag framför en SVT-dokumentär om en galen predikant.

Jag har motstridiga känslor inför veckan som kommer. En del av mig vill sunka ihop totalt. Medan en annan del av mig vill putsa, feja, shapa up, börja om. Rensa i röran och köpa en ny garderob. Det är ju vår liksom . I alla fall nästan. Boxningen i fredags var en bra ansats. Nu gäller det att hålla stilen. Det är det som är problemet. Min uthållighet skulle inte ens räcka för de första 50 metrarna i ett 400 meters-lopp. Kan man skaffa sig självdisciplin? Tips mottages tacksamt till slöfock med smak för njutning.

Mannen med parkasen*

Köpa, köpa. Den i vanliga fall så modesta fröken Raadik har nu mest av allt lust att gå loss i stans butiker.

Önskelista:
Linne med små hästar på från Svea
Rosarandig Marimekko-kjol i trikå med fickor på
Svarta vida byxor som slutar nedanför knät nånstans
Förkläde från Granit
Nya sneakers, gärna knallrosa (Yes, I'm a sucker for cerise)

Just det, ni som läste mitt första inlägg kanske kommer ihåg att i jag raden av Danielar nämnde flirten i ICA-butiken. Han dök upp på gatan idag, lika trevlig som vanligt. Jag tog hans nummer (som jag raderat sen ICA-butiken lagt ner och hans fikaförslag mest tycktes vara tomma gester) och gick vidare med ett smajl.

Noterat på Östermalmspromenaden idag: På firman Lagerlings kontor Strandvägen kunde jag konstatera att traditionen med pompösa porträtt av kungatyp lever kvar. Åtminstone på kontor av den kalibern. I ett konferensrum en maffig ram hängde en oljemålning föreställande en man som säkert hette Carl-Henrik. Han såg sjukt otrevlig ut.

Dagens tips: Café Frankfurt på Pipersgatan, nära Rådhusets T-bana. Latte från himlen, magnoliaträd i fönstret, gullig tjej bakom disken, blandat klientel, romantisk fransk musik och croissanter.

Dagens sågning: Kulturministerns val av forum för sitt första utspel är signifikativt. En debattartikel i Resumé. En jävla reklambbranschblaska driven av min gamla redaktör Viggo Cavling. Jag har sagt det förut, men det tål att upprepas: bäva månde alla kulturkoftor. Alliansen är här för att stanna. i fyra år. Om vi inte gör revolution. Några som hakar?

*)Förklaring till den kryptiska rubriken: Idag dök en karaktär upp i mitt huvud, någonstans på Scheleegatan tror jag det var. Han bär såklart randig tröja, ett säkert tecknen på en åtminstone halvdecent karl. Fortsättning följer.

Rosornas krig

Noterat idag 1: I Stockholm kan man se mycket bra gatukonst. En Magnus har samlat över 4000 exempel på sajten gatukonst.se. Rekommenderas. Varning för inspiration.
Bullterriern till vänster fotade jag igår vid Tessinparken.

Noterat idag 2: Alla hjärtans dag-hetsen tilltar. Du har en ros i handen, alltså finns du. Inte jag.

Noterat idag 3: Forsmark är ju allt som oftast i blåsväder nuförtiden. Idag fick de kritik från Statens Kärnkraftsinspektion och på nyheterna sades det att kärnkraftverket förlorar 20 miljoner per dygn när det står stilla. 20 miljoner? Det borde ju rimligen innebära att Vattenfall drar in 20 miljoner om dagen i vanliga fall. Jag upprepar: 20 miljoner. Där har vi förklaringen till att elräkningarna är saltade.

Blå, blå vindar

En titt på TV4-nyheterna och dagens ämne var givet. Tydligen är 400 asylsökande bostadslösa i Malmö. De flesta av dem är irakier och många väntar på att resten av familjen ska anlända snart. De löser sovplatsproblemet från kväll till kväll. Slumra på nattbussen, sova i en verkstad, låna en väns soffa eller klämma ihop sig i en bil.
Malmös kommunalråd Ilmar Reepalu (s) vädjar om hjälp från staten och andra kommuner. Inte mer än rimligt, kan man tycka. Men i en kommentar visar migrationsminister Tobias Billström (m) var alliansskåpet ska stå:
- Jag skulle inte heller tycka det var kul att skumpa omkring på nattbussen och inte ha tak över huvudet, men man måste ju tänka på att det är bättre med en tillflyktsort undan bomber, krig och granater än att inte ha det alls.
Jo, om det är där du sätter ribban kan vi känna oss trygga i förvissningen om att inte en enda skattekrona till kommer att gå till att uppfylla FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. Den där paragrafen* om alla människors rätt till en bostad, den kommer att tippexas över av Billströms sekreterare illa kvickt.

*) Artikel 25
1. Var och en har rätt till en levnadsstandard tillräcklig för den egna och familjens hälsa och välbefinnande, inklusive mat, kläder, bostad, hälsovård och nödvändiga sociala tjänster samt rätt till trygghet i händelse av arbetslöshet, sjukdom, invaliditet, makas eller makes död, ålderdom eller annan förlust av försörjning under omständigheter utanför hans eller hennes kontroll.

The couch

Efter välförrättat värv totalslackade jag i soffan med pizza och cola med följden att jag somnade framför Saltön (oups, där kom den) vid halv nio-snåret. Internet var dött, vilket knappast gjorde mig piggare. Så detta blir ett av de kortare inläggen i min inte alltför långa blogghistoria. Verkar som om många i bekantskapskretsen är sjuka just nu. Krya på er kära vänner!

Goda nyheter: Jag ska antagligen passa Ester i helgen när matte och husse drar på Köpenhamnsweekend.

Väntan: Nu är min Dell Inspiron 6400 beställd

Ovan: Stilstudie av följeslagerskan

Västerbron, bästerbron

Fyra turer över Västerbron blev det idag. Smidigaste vägen till gamla hooden Söder. Två gånger till fots, två med bussen. Dagen var ju grymt fin och utsikten lika vacker åt båda håll.

Idag bjuds ni på en liten bildexposé. Fika med superhjältarna Viktor och Erik samt hemmanostalgi. Den senare har känningar att det blir en bra vår.

Jag kan bara hålla med.

Jag kommer aldrig att bli musikrecensent

Ingen kan väl anklaga mig för att vara motståndare till glitterorgier, symfonisk glampop och smink. The Ark är helt enkelt ett begåvat band. Men det här hejdundrande oumpa-oumpa-tjafset till melodifestivalbidrag de kom med? Introt och verserna är väl godkända, men refrängen borde lämnats i den hölada den hör hemma i. Fallna hjältar? Nej kanske inte så illa, men besviken är jag.

Hur som. Gårdagskvällen bjöd på tung hiphop på Dining Club samt en euforisk spelning av LeMuhr på Kägelbanan. Förmodligen deras bästa hittills. "Vi är löjligt lättflörtade" konstaterade sångerskan Maria, när de kom in för extranummer. Och det var faktiskt inte bara vi i entouraget som dansade skiten ur queerpubliken. "Allt kunde vara disco" satt som ett smäck. Nya låten "Gentlemän och gangsters" fick mig att tänka på Håkan Hellström och publiken att trollbindas. Ett nytt tonläge för gruppen, inte till deras nackdel. Stiligt och lovande. Spännande att se hur plattan "Generation destruktiv" kommer att mottas.

Söndagar är fikadagar. Nu kan jag inte trotsa solen längre.

Allt kommer vara disco

Jag vet att min vän Karin inte kommer att uppskatta liknelsen, men lunchen hon bjöd på idag hade riktig hemmafru-standard. Morotssoppa med ingefära och citron. En fräsch sallad med avokado, ruccola, rödlök och körsbärstomater. Filodegsrullar med fetaost, mandel och äpple. Till det hembakat bröd med pumpafrön, fetaost och ljuvliga svarta oliver. Om jag hade haft med kameran skulle ni fått se konstverket på bild. Men ni fattar. My compliments to the chef. Hälsa Marocko.

Ikväll gäller det. Äntligen lite uteliv. Först ska Klara och jag spana in de underbara pojkarna i Kollektivet Livets fest på Dining Club på Gästrikegatan 3. Sedan en efterlängtad comeback på scenen av domedagsdiscots okrönta kungligheter LeMuhr. Halv tolv intar de Kägelbanan. Kamma till snedluggen, ta på dig dina svartaste myggjagare och kom, vetja.

Tips till ABC: Inför jingeln "Dagens nedläggning" innan alla kommunpolitiska nyhetsinslag. Nästa i tur till stupstocken är tydligen Parkteatern.

Sist av alla, men likväl: "Babel" är det bästa på länge på bio

Ingenting och allt

En sån där känsla som kan komma över en ni vet. När man råkar böja huvudet bakåt, ser trädgrenarnas mörka spetsmönster mot himlen och finner livet mer än okej. Det är tur att såna stunder finns.

Igår en bekants förflugna ord, just innan vi skildes åt. "Glöm inte att du är en fin människa. Det är viktigt."
Hjärtat blev varmt.

Ikväll ser jag "Babel" på Grand. Och längtar efter någon att hålla i handen.

Valerie Solanas lever

Idag gick jag förbi biblioteket och kom ut med famnen full av böcker. Lite ironiskt, då jag redan har rätt mycket kurslitteratur att plöja. Men någonstans stod det att all läsning är bra läsning och det låter som en bra devis. Först i raden blev SCUM-manifestet av Valerie Solanas. Boken är värd att kolla in bara för Sara Stridbergs förord. I korta och långa paragrafer bygger hon upp förväntningar, förklarar tidsandan och, kanske svårast av allt, ringar in en del av den prostituerade feministteoretikern, psykologiforskaren och författaren Solanas personlighet.

Det är ett evigt tjat om Goestas blogg. Fast det är kanske inte mer än rätt att han får lite cred här, med tanke på att han inspirerade mig till att starta denna blogg. Men igår satt jag i säkert en halvtimme och läste ca 50 kommentarer som gjorts på två av hans senaste inlägg. Det var två riktigt intressanta diskussioner om prostitutionens varande och skolpolitik.

Dagens present till mig själv: Semla från Thulins

Sötast: Ester såklart!

När hela världen står utanför

Kvällen är ännu ung. Men det blir inget gjort åt min utelivsabstinens. För när allt kommer omkring är det här ju bara en vanlig jävla onsdag. Och ingen i min bekantskapskrets verkar känna sig manad att dra på sig kalasbyxorna och göra Stockholmsnatten osäker med sin blotta existens. Undantaget är Micke, men han är som vanligt överhopad av plugg, så den där drinken på Café Opera som han skrivit upp oss på listan för står nog orörd. Nåja, vad är en bal på slottet? Underbar, såklart. Men min kropp kommer att tacka mig imorgon bitti när väckarklockan ringer.

Vad kan man säga om idag? Att jag återigen blev bortskämd med hemlagad lunch av en god vän. Att 10 minus inte är okej. Men att de där snöflingorna jag ondgjort mig över tidigare, faktiskt var rätt pittoreska på väg hem från pizzamiddagen hos mor. Och sist en bekännelse: jag har blivit Snook-beroende. Så var det sagt.

Veckans krock: LeMuhr-spelning och Kollektivet Livet-fest på lördag

Välskrivet reportage: Adam Reuterskiölds Nattvandring på Södersjukhuset i senaste (?) Nöjesguiden

After winter must come spring

Det är svinkallt ute, men sinnet är varmare.

Fantastiskt att 3000 år gammal egyptisk historia kan vara intressant nog att ge upphov till en kurs på en högskola i ett nordligt land idag. Läraren Monica var rätt kvinna på rätt plats. Hon vinnlade sig om att ta upp olika forskares perspektiv. Detta kan bli en intressant vår. Från flodkulturerna till reformationen med genusglasögon.

Ibland blir jag rädd för mig själv. Till exempel när jag fascineras av att se brandmännen i "Livräddarna" rycka ut live. Snacka om att gotta sig i andras olycka. Men ok, det är ändå SVT, så ingen stryker med. Tyvärr, höll den svartare delen av mig på att tillägga.

Rolig felläsning: Låt IKEA (IAEA) granska Forsmark. Slutlig lösning: Ingvar Kamprad fixar allt. Även kärnkraftsfrågan.

Och till sist: Eric Rosén a.k.a. Goestas blogg Det Ljuva Livet är värd att nämnas igen, då den nått 568 672 unika besökare. Goesta firade med att skriva sitt tusende inlägg. Grattis genius!

Snöflingejävlar överallt

Min softa vecka började med stressmorgon, visade det sig. Synden straffar sig själv, jag läste alldeles för länge i går natt. Så när mobilen började pipa i morse stängde jag tydligen av. Ingen frukost, skynda, skynda till Ester och jobb.

Efter arbetsdagens många bokningar belönade jag mig själv med en Taco Bar-middag. Konstigt att jag inte tröttnat på denna kvasi-mexikanska mat, trots att jag jobbade över ett år på Kungshallens Taco Bar. Det blev avokado vid både lunch och middag. Gudarnas frukt, må jag säga.

Tragedi: 300 000 i Jakarta är hemlösa efter översvämningen

Läser: Kurslitteratur

Lyllo mig

Hemma från en rätt underbar söndag. Hundpromenad med shiban Isa för ovanlighetens skull. Vi var glada att se varandra. Sedan fin-lunch på Café Nero i särdeles fint sällskap. Rekommenderas. Ljuvlig mat mitt i stökig men stylish miljö. Mötte upp med Nathalie och Helena för en uppdatering med vin och snacks. Det tog några timmar, men nu har jag koll på deras tillvaro igen. Som om det inte var nog med det, åkte vi vidare till en klädbytarkväll hos Emma. Okej, det kanske var lite tjejig stämning. Men man kan ju inte bli annat än lycklig när man blir av med sådant man växt ur eller tröttnat på, och istället fyller påsen med nytt. Mörk turkos, gammelrosa, benvit och vitt med vinrött tryck var färgerna på mina fynd. Några nya bekantskaper som jag hoppas på att möta igen.

Tänk om hela veckan fortsätter i samma stil? Det verkar lovande men vi får se. Över och ut.

På nattduksbordet: Om skönhet av Zadie Smith

Överrepresenterat på tallriken: Färdigköpta pannkakor

Utan titel

Fanfanfan. Jag gjorde världens miss den här veckan. Såg i ögonvrån i torsdags att Mackan från Fattaru intervjuades i STHLM på DN.se. Tänkte att "det läser jag imorgon". Och det gjorde jag. Bara för att upptäcka att min all-time favvogrupp hade en hemlig spelning på Moatjé på torsdagskvällen. Den enda i huvudstaden hittills sedan "Mina Drömmars Stad" släpptes. För releasefesten kan inte räknas som en konsert. Tre låtar, en teaser snarare. Sorg i Fredhällshjärtat. Jag får väl ta mig till någon liten håla för att se mina hjältar live. Varför bokar inte Luger dem i Stockholm? Är de så impopulära att de inte ens kan fylla en halvstor klubb?

Är lite avundsjuk på Goesta (Eric) som skriver bloggen Det Ljuva Livet. Varje dag är en fest för denne yngling. Sedan blir det ju en del bakfyllor också. Men han verkar ha det så mysigt i sitt lilla grabbkollektiv på Hägerstensåsen. Jag skulle lätt vilja vara en fluga på den väggen. Många visdomsord och ytligheter...

Bästa mackorna: Copacabana

Bästa statliga institution: Biblioteken

De har i alla fall inte tur med vädret

Det är ju lite synd om alla som kämpat, snickrat, pistat och marknadsfört Åre-VM. Jag menar, inte för att jag bryr mig om alpina världsmästerskap, men all möda är ju beundransvärd. De har inte ens fått statligt stöd, rätt ovanligt för sportevenemang av den digniteten. Och han den lille nye, Jens, lär ju snuva Anja på rubrikerna om det nu blir några tävlingar av. Lycka till hursomhelst önskar Kaosprinsessan från Fjollträsk.

I tankarna: hur jag ska göra om hemma

På nattduksbordet: Fans av Fredrik Strage (jag vet, jag är lite efter)

Material girl

Det är lite pinsamt att bli upphetsad av materiella ting. Men jag känner mig som ett barn på julafton inför utsikten att snart beställa min 25-årspresent-laptop. Att bli som alla snajdiga kulturarbetare som sitter och skriver, sippandes på en latte på vilket schysst café som helst. Säkert inte så glammigt när man gjort det några gånger. Men första gången - då ni! Jag ska se så cool ut. Kanske skriver jag på ett blogginlägg. Kanske bara ett sketet mail. Men det vet ju inte ni.

Ester var så gullig idag. När jag kastade en blick över axeln såg jag ett par öron sticka upp på sängen. Hon hade lagt sig vid min huvudkudde, rakt på min pyjamas. Jag tror att vi verkligen har blivit vänner nu.

Ingen ände på galandet

Det tog ett tag att lära sig se skillnad på Danne och Oskar i Snook. Nu har jag lärt mig och dessutom har jag kommit på att de ser ut precis som två små hobbitar från "Sagan om ringen". Om än något mer väldressade. Grattis till grammisen era genier! Frågan är bara när Ison och Fille ska få cred för "Stolthet"? Lyssnade på den går och den är fanimej fantastisk.

Priser och galor. Alltid i överflöd under januari/februari. Bra trick för att få oss att glömma att vi befinner oss mitt i i årets tråkigaste period. Inga pengar till utgång, nya kläder eller roliga middagsbjudningar med sång, vin, vänner och dans.
Eller, va? Det är ju det enda man blir påmind om när man sitter framför tv:n. Snygga och framgångsrika människor som dinerar, superar och frotterar sig på Grammisgalan, P3 Guld-spektaklet, Guldbaggefesten och Elle-galan. Att man inte är där. Ibland är ju värden/värdinnan skäl nog för att glömma detta sorgliga faktum. Det gällde, som tidigare nämnts, Howlin' Pelle Almqvist. Det gäller inte Sanna Bråding och annars coola Carina Berg. Deras tjafsande skulle jag lätt ha klarat mig utan.

Gläder mig åt: solens återkomst

Längtar efter: min bärbara dator

Söder om Söder

Livet, åh, livet. Ibland så inspirerande. Plötsligt ser jag möjligheterna. Konstigt nog sammanträffar detta alltid med besök på Södertörns Högskola. Kanske en bra idé att hänga mer där framöver. Just idag strålade högskolan i vinterglitter. För första gången i år blev jag bländad av solen. Det gav nästan en lite otäck känsla efter den mörka tiden. Men på en mikrosekund kändes fenomenet igen och det pirrade i hjärtnerven.

Soda, skoltidningen hade sunkat ihop en aning och blivit större och sladdrigare. Men innehållet var fortfarande helt ok. Jag ska nog se till att nästla mig in under våren.

Kursen "Kvinnoroller i religion och samhälle från flodkulturerna till senantiken", som jag ska ägna mig åt de närmaste fem veckorna verkar spännande. Vi var få kursdeltagare, så vi lär nog känna varandra rätt väl. Redan idag bondade jag med Malin och Mirja, två helreko unga damer. Dock ingen Ester idag. Hon är saknad. Ni får en bild i alla fall.

Ser fram emot: att bli social igen genom att träffa Irma och kanske Paula imorgon

Fruktar: Alliansens nästa drag

M-dag

Kall dag. Lång. Men bra på något sätt. Skönt att ta sig igenom de små puckelpistar livet preparerat under natten.

Ester blir mer och mer hanterlig ute. Jag har nog visat vem som bestämmer nu. Hehe. En terrier är en terrier. Det går inte att bara be snällt. Men när hon går fint får hon duktigt med cred. Inne på kontoret vill hon helst sitta i mitt knä. Mysigt, men lite svårarbetat. Så gång på gång visar jag att hon kan lägga sig på sin mysiga hemma-handduk. Och en stund senare hörs välbekanta och hemtrevliga snarkningar.

Om ungefär tolv timmar är det upprop på Södertörn-kursen. Åh så skönt att få använda det där under skallbenet igen. Fem poäng är fem poäng.

Peace out.

Kurera sig

Jag har inte gått utanför dörren på ett och ett halvt dygn. Lever på P1 och P3, diverse soppor, frukt och hostmedicinen Cocillana-Etyfin. Vid närmare granskning visade sig den innehålla etylmorfinhydroklorid. Whoa! Det om något ska väl dämpa hostan.

Jag kan stolt meddela att jag nu uppdaterat mitt populärkulturella kapital genom att se första säsongen av "Desperate Housewives". Och ja, även jag blev förtrollad av dessa uppenbarelser. Kanske särskilt av Gabrielles skrupelfria men ändå logiska handlande. Vi är nog så olika man kan vara. Men åh, vad jag önskar att jag kunde leverera lika dräpande avskedsrepliker!

Att se fram emot: Andra delen av F!-dokumentären i SVT ikväll. Första delen var riktigt rafflande faktiskt.

Imorgon: vanligt jobb med hundbonus.

Shout out for Howlin' Pelle

Men herregud jag vill ha den mannen! Så skönt släpig dialekt, grymma punchlines som man bara skrattar mer och mer åt och hans timing är inte av denna världen.
Jag syftar givetvis på Howlin' Pelle Almqvist, som var värd på P3-Guld galan, sänd i tv-version i onsdags. Det var även kul att se alla radioprofiler i verkliga livet. Christer, t ex, var inte alls som jag tänkt mig. Men ändå alldeles, alldeles underbar.

Jävla nötter!
Djurskyddsmyndigheten läggs ner. Regeringen- Sverige 1-0. All forskning om alternativ till djurförsök läggs ner. Sverige är i princip den enda nationen som har forskare intresserade av detta. Och då denna typ av forskning inte är kommersiell är den beroende av statliga anslag.
15-20 miljoner per år är inte mycket i forskningssammanhang, om man kan förhindra att tusentals försöksdjur slipper lida. REACH, ett nytt kemikaliedirektiv från EU, kommer att kräva utvidgade tester av alla kemikalier framöver. Så även om inte ansvarige minister Eskil Erlandsson (c) har haft smådjur av typen tamråtta/marsvin /kanin kanske t o m han kan tycka att det är värt priset?

Bonusidioti

Alliansens bostadspolitik gör att färre studentbostäder troligen kommer att byggas i Stockholm, varnar SSCO. I en kommentar hänvisar ansvarige ministern till...jobbavdraget! De flesta studenter arbetar extra och kommer därför att få en bättre ekonomi går resonemanget. Men har inget berättat för karln att 20 poängs högskolestudier motsvarar minst en heltidstjänst i arbetsinsats? Ska man nu dessutom bli tvungen att jobba extra? Jag börjar förstå det där med "Sveriges nya arbetarparti". Arbeit macht frei, liksom.

Långt borta och nära

Igår tisdag var det premiär för mig som Esters dagmatte. Fem i nio skulle hon hämtas och jag medger att jag var lite nervös. Bullterriern är ju inte känd för att vara den lättsammaste rasen alltid. På väg från matte A fick jag uppleva hur en bulle tvärsätter sig. Vägrar att gå. Istället får jag förorättade blickar när jag försöker dra i kopplet. Hmm...vad göra? Man vill ju inte börja släpa damen på isgatan såhär första dan direkt. Lite godis fick henne att gå några få meter till. Men det fick bli att ta till alla trix: böna och be, bära och ta i med hårdhandskarna. Till slut var vi hemma hos mig i alla fall. När lilldamen somnade i mitt knä och behagfullt snusade var det ändå så värt det.

Kampen fortsatte idag, då det var om möjligt ännu kallare på morgonen. Ester tyckte uppenbarligen att det var sinnessjukt att gå ut IGEN när hon precis kommit in i porten till mattes kontor. Det torkade levergodiset som jag lockade med åt hon glatt upp. Innan hon bestämt satte sig på rumpan igen och gav mig Blicken. När vi efter 20 minuter kommit ungefär 100 meter svalde jag min stolthet och ringde till matte A.
- Vad ska jag göra? Hon vill verkligen inte gå och båda fryser så. Ska jag visa vem som bestämmer och dra, eller kommer hon att hata mig för alltid då?
Förnuftiga A svarade att jag fick göra som jag tyckte kändes bäst, hon litade på mitt omdöme.
Så vad göra? Med 14-kilosklumpen i famnen stapplade jag till ettans buss.

Annat som uppfyller mina tankar just nu är de groteska förslag vår nya regering lägger fram varenda vecka. Igår berättade SVT:s Kulturnyheterna att teatrarna som just fått tillbaka pengar som de betalat för mkt i moms, nu har fått sparkrav från Statens Kulturråd på motsvarande summor. Till exempel är Folkoperans nästa satsning i fara. Bäva månde alla kulturkoftor. Streberrandig är den nya svarta polon.

Yr-vaket

Jag somnade till sittandes i soffan och vaknade till vinter. Balkongräcket har ett decimetertäcke av fluffig snö. Är det någon som skrattar åt oss nordbor nu eller? Ja, för inte har vi köpt varma vinterskor. Och tusentals människor får vackert sitta strömlösa i veckor för att de giriga elbolagen är oproffsiga/investeringsovilliga. Det känns som om sådant borde gå att lösa nuförtiden. Bredbandsel?

Dagens ljuspunkter: chatta med msn-vännen Jonas och att bli ordinerad kuckelimuck-medicin av Maria. Fungerar bättre än Bisolvon.

Hälsning från sanatoriet

Har nu utökat medicinförrådet med diverse halspreparat. Hoppas det hjälper. För man blir ju snabbt knäpp av att slugga omkring i sin etta, iklädd febersvettiga mjukiskläder, drickandes blåbärssoppa i sin ensamhet. I sådana stunder tänker jag att hela poängen med förhållanden är att ha någon som tycker synd om en när man är sjuk.

Ja, den här veckan blev något av ett antiklimax. Jag hade sett fram emot att ta hand om miniatyr-bullterrien Ester, men fick beskedet att hon kanske inte får hänga med på jobbet under den ynka dag jag ska jobba per vecka framöver. Men än är inte hoppet ute! Såväl ägarna, A & A, som jag, vill hitta en lösning.

Klagomuren fortsätter: varför kan inte alla turister på jobbet bara krossa myten om att sydeuropéer är sådär charmigt relaxed? Istället för att ringa och be om "a bed and breakfast from tomorrow". (Ja, ni läste rätt, chefen har fått mig att arbeta hemifrån eftersom hon själv semestrar på Kanarieholmarna.) Visst, jag har ett servicejobb, men det finns gränser. När det sista vidarekopplade samtalet inkom vid halv nio-snåret på kvällen sa jag, kanske lite väl bryskt, att vi har stängt. Återkom på måndag.

Nåja, nu är det TV-soffan som gäller. Nya tag nästa vecka. Ciao.

Det gör ont

Gårdagskvällen var ett enda långt snyftande över nonchalanta pojkar och livet i allmänhet. Men det fungerar ju oftast som att genomlida ett gammalt grekiskt drama - efteråt är man märkligt renad. Inser att jag måste koncentrera mig på annat än mitt hjärtas slag för att inte bli en mänsklig disktrasa.

Som...bibliotek till exempel. Jag släntrade in på Hornstull idag och kom ut med en 6-7 CD-skivor, "Finding Neverland" med favoriten Depp på DVD, en bok om kvinnohistoria samt en roman av en dam vid namn Banana Yoshimoto.

Av någon anledning står Idrottsgalan på i bakgrunden här i mitt vardagsrum. Fast jag varken är intresserad av sport eller att se töntiga Kristina Kaspersen i galastass. Men okej, de slängde ju in Darin i smoking, så helt bortkastat var det ju inte. The beauty of Blackeberg sjöng sämre än vanligt men var ändock så...fin. Dessutom är Sanna Kallur värd all respekt för att hon sprang ifrån alla andra i VM i Göteborg.

Jag längtar efter: att bli överraskad

Gladaste nyheten: Le Muhr spelar på Kägelbanan snart

Konstigaste stormkonsekvensen: en massiv tall bröts av på min gata

Sömndag

Sömnigaste söndagen på länge. Dödsstormen viner utanför knuten. Snön förblindade mig på väg hem från fikan hos Hanna i Björkhagen. Som två små björnar halvt i ide låg vi under filtar i varsin soffa och småpratade. Det är sådant som söndagar är till för.

Ester, miniatyr-bullterriern, ska bli min daghund! Hon golvade mig totalt med sin charm i lördags. I parken på lilla promenaden fick hon bullefnatt och hoppade runt som en toka för att få igång en trög gammal pudeltik. Jag har aldrig sett en korsning mellan hare och hund, men nu anar jag hur den skulle kunna te sig.

En ovanlig vecka önskar jag er.

Definitionen av fem-i-tre-ragg

Kanske inbillar du dig att urtypen för ett så kallat fem-i-tre-ragg är en vinglig kille i Cheap Monday-jeans, som i kön till Debbans garderob försöker övertala dig att dela säng med honom i natt. Eller tvärtom. Men den villfarelsen kan jag snabbt ta ur dig. Fem-i-tre-ragget finns på näst sista Hässelbytåget, heter Markus och har just supit sig full på Kelly's för första gången på tre månader. Detta för att fira att han köpt en egen lägenhet i Bromma. Han är sleten av all renovering. Han frågar dig tre gånger var du bor. För säkerhets skull frågar han också var du ska gå av. Han somnar och tappar ciggpaketet på golvet. Han får en godnattkram. Man kan ju inte annat än beundra snubbens timing. 02.55. Trumvirvel.

Äntligen i ekorrhjulet igen

För några år sedan skulle jag nog ha skrattat dig rätt upp i ansiktet om du påstått att jag idag skulle vara glad över att ha ett Svensson-liv. Då var allt som gällde att emigrera till New York, Paris eller åtminstone dra till Malmö. Kanske bli kulturproducent, ha eget företag och så småningom nå en position som genererade inbjudningar till varenda teaterpremiär i stan. Tjena. Allt det där låter ju fint. Men när man närmar sig pudelns kärna urskiljer i alla fall jag två saker som är viktigare än något annat för att vara nöjd med tillvaron. Nämligen bra vänner och god hälsa. Och i dagsläget har jag båda två. Och det är jag jävligt tacksam över. Ni som känner mig vet att det inte har varit någon picknick med nummer två på listan.
Men nu sitter jag där, på ett kontor med headset och allt. Och varje morgon på fyran är det med tillfredsställelse jag konstaterar att minsann, jag kom upp idag med.

Att det sedan är fredag kväll och mycket kul väntar i helgen gör att jag inte kan låta bli att yla med som en marskatt till musiken, för tillfället Dixie Chicks. Löjligt nog (för er som läste gårdagens inlägg) drömde jag i natt värsta ingående drömmen om Jonas Karlsson, där vi spelade i samma pjäs. Önskedrömmar, anyone?

Håll alla tillgängliga tummar för att jag får bli miniatyr-bullterriern Esters dagmatte.

Vi ses i verkligheten.

Åt helvete med förnuftet

Jaha, då har man varit på Dramaten igen. Hade i och för sig nästan glömt bort att jag hade biljetter, eftersom de bokades någon gång i höstas. Publiktrycket är alltid stort när Ahlstedt och Endre är med. Men jag var mer lockad av de två Jonas (Malmsjö/Karlsson) som spelade sönerna i O'Neills "Lång dags färd mot natt". Och gosse, jag blev inte besviken. Hela kvartetten lyste. Nästan tre timmar ångest, men även ett och annat igenkännande skratt. De fick mycket applåder och det var de värda. Rätt tragiskt dock att det stod i programmet att pjäsen var självbiografisk. Knarkande, supande och ett evigt grävande i skuld och skam.

Funderar på att skriva till Jonas Karlsson igen. När jag gjorde det för sex år sedan var det för att be om en intervju till mitt fanzine. Nu skulle jag nog inte dölja att det i själva verket är ett beundrarbrev. I och för sig lovade han ju mig en intervju om ett tag, eftersom han just då kände sig väl exponerad i media-strålkastarljuset. Sex år senare. Kanske dags att casha in den där intervjun?

På hemvägen plöjde jag ett gammalt Rocky-album som jag inte hade läst ännu. Man kan ju inte göra annat än skratta högt för sig själv. Den karln sätter verkligen fingret på vad som kännetecknar vår generation. Vår statusjakt samtidigt som vi anstränger oss blå för att verka så avslappnade hela tiden.

Daniel Björk försöker i Rodeos decembernummer bringa något slags reda i svenskarnas påstådda trendkänslighet. Detta genom att ställa frågor till en massa proffstyckare som Strage/Rabe/Virtanen. En teori är att vårt lillebrorskomplex, som det avlägsna landet nära Nordpolen utan erfarenhet av vare sig krig eller andra katastrofer, skulle ha gjort oss identitetslösa och benägna att överkompensera. Att hela tiden vara lite bättre, lite mer insatta. Vet inte om det stämmer, men det var en intressant artikel.

Rubriken är ett citat från pjäsen. Fortsättningen lyder: vi är sjuka i huvudet allihop.
Det om något skulle ju kunna vara en tröst.

Original-Daniel och andra

De senaste åren har varit så fulla av Daniel att jag känner att jag måste skriva av mig. Vad är det med detta namn? Hebreiska för "Gud är (min) domare" påstås det när jag googlar. Faktum är i alla fall att det i den sena 70-talist/tidiga 80-talistgenerationen ofta fanns minst en i varje klass. Tydligen har populariteten ökat ända sedan 60-talet för att peaka runt 1992, då var femte nyfödd kille döptes till Daniel. Och av alla Sveriges kommuner är det Stockholm som toppar Daniel-listan.

Överallt stöter jag på dem. Flirten i ICA-butiken för något år sedan. Polisstudenten som visade sig vara fotfetischist. Meilins hippa pojkvän under ett antal år. Två av vandrarhemskollegornas stadiga sambos. Och så han, den fine, med storpudlarna Russin och Socker. Fast han var inte intresserad. Tough luck. Den nye bekantskapen som har sällsynt sinne för ordning. Ungreporter- Daniel förstås, som inte överraskande förvandlats från pojke till en världsvan och stilig man med sambo under åren vi inte setts. Och så geniet Daniel, som uttalar sitt namn lite annorlunda samt är lite egen och mystisk. Han har dock äntligen vågat lämna borgen på Reimers för att bli filmare i Danmark.

En rolig anekdot handlar om basisten i indiebandet LeMuhr. Hon hade ett tag så många Danielar i rad att kompisgänget började hitta på prefix. Den förste fick heta Original-Daniel. Sedan följde fler i raden. Men originalet var som vanligt bäst. Enligt mig.

Det var nog inte så konstigt att BD blev så stort.
Alla gillar Daniel.