Bisarr bussfärd

Det var länge sedan jag var på Elverket. Alltså, Dramatens scen på Linnégatan, för er som inte är kulturtanter/-gubbar. Ikväll såg Mirja från kursen och jag "Bussen" av Lukas Bärfuss (2005). Jag gillade den skarpt. Temat är religion. En ung kvinna, som påstår sig vara på pilgrimsfärd hamnar på fel buss. Den i sin tur befolkas av en grupp människor med tvivelaktiga avsikter. Varför är Jasmine så säker på att hon tillhör de rättrådigas skara? Varför skriker herr Kramer? Och varför vill pumpaansiktet så gärna ha med en kristen på resan? Ingenting är säkert; vem är egentligen god och vem är bara skenhelig?

Scenlösningen var ovanlig och mycket effektfull. Den grå fondväggen måste ha varit av metall, för den lilla lysande bussen som har gett namn åt pjäsen fästes på olika ställen hela tiden. Enkla kritstrecksteckningar angav platserna. När ängeln uppenbarader sig var det i form av en ensam strålkastare.

I andra akten skruvades tempot upp märkbart och det blev svårare att förstå handlingen. Möjligen hade dramaturgin vunnit på att inte snabbspola igenom slutet så som gjordes. Men rollprestationerna var allihop jättefina. Applåderna var inte översvallande, men jag vandrade hemåt uppfylld av nya tankar.

Lilla gubben

Han är här! Läcker, intelligent och snabbtänkt.

Min Inspiron 6400. Som jag väntat.

Nu går inte stan säker.

Bellydancing is the shit

Det är ju ingen nyhet att det råder en utseende-tränings-hälso-hets. GI hit och levande föda dit. Pilates, Forza eller kanske lite quinoa? Visst lyssnar jag. Ibland. Men det är lätt att det slår över. Vare sig man är into it for the perfect shape eller för att nå nirvana/inre frid. Så mycket skönare då att som på gårdagens premiärpass få användning av putmagen. När det gäller orientalisk dans är det ett helt annat ljud i skällan. Här ska det där extra framhävas. Och jobbigt är det också. 90 min var ingen picknick. Jag ser fram emot att så småningom köpa en sjal med små mässingsbleck som rasslar förföriskt när man twistar, skakar eller kör en höftåtta.

Dagens festiviteter: Firade högborgerliga farmorns åttiosjunde födelsedag.

I stereon: Omväxlande Timbuk, Jenny Wilson och Fibes. Samt Hair-skivan som legat bortglömd jag vet inte hur länge. H-by-nostalgi!

Checka ut det här!

Inte världens bästa bild, men om ni bara visste hur bra det ser ut i verkligheten! "Girl about town" är det missledande namnet på MAC-lacket. Fröken ska ju stanna hemma hela helgen. Men det kommer att matcha Bollywood-musiken på magdansen senare idag!

Puss!

Från illamående till njutning

Aight. Fredagen var först en mardrömsrehab från gårdagens festiviteter. Min äldste bror sjöng i Stockholmsuttagningen till Smask (Sveriges Musikakademikers Sång Kånntest) 2007. Det handlar om schlagerparodier, så det var mycket tonartshöjningar, glitter och några nakenchocker. Brorsan gjorde sitt nummer "Yksi-Kaksi" med den äran och kammade hem andraplatsen. Med andra ord gick han vidare till riksfinalen som hålls på Cirkus den 16 maj! Grattis från stolt syster!

Efter-efterfesten hölls på den skojiga adressen Erkenskroken i Årsta. Där bodde pojkarna som DJ:at under kvällen. Men där låg även deras tredje sambokompis och sov. Stackars henne. Sju skränande post-schalger-upprymda sjonnar droppar in vid tresnåret en torsdagsmorgon. Vi kollade på Plötsligt i Vinslöv, den omtalade dokumentären om ett litet skånskt samhälle och blandade drinkar av det något konstiga innehållet i deras barskåp: brandy, Fernet Branca, Campari, Malibu, whisky samt en vodka som hette Jeltzin (och var tillverkad i Frankrike!). Behöver jag skriva att huvudvärken var något i hästväg när jag skulle upp vid åttasnåret?

Lite oroväckande är det att jag i dag blev raggad på av några söta små sjuttonåringar från Rinkeby. Med avancerad charmteknik använde de Ester som isbrytare. Kanske borde jag klä mig i dräkt, eller vad som nu anstår en tjugofemårig dam? De verkade ju nästan tro att jag var i deras ålder... Lägg till faktumet att jag måste visa leg när jag köper folköl så har du min synbara ålder.

Trevlig helg, allra käraste läsare. Nu är ni nog minst fem stycken.

Dagens skämma bort sig själv-tips: ta ett fotbad (dina fossingar blir lena med hjälp av vanligt salt, lite duschcrème och en fil om du inte har lyxiga Lush-produkter).

Och om himlen faller ner...

...vill jag att det sker, bejbi, över landet där ingenting hänt. //Snook

Igår firades fettisdagen med en temla på café Frankfurt på Pipersgatan. Som tidigare konstaterats är det ett prima ställe att inta sin dagliga latte på. Eller varför inte prova de grillade mackorna med manchega-ost och /eller diverse avancerade skinkor och korvar. Ovan syns semlan med tillhörande bra bok, det fantastiska myntatéet (snyggt matchat mot min guldfiskalmanacka) och den sympatiske ägaren in action.

Jaha vidare då? Idag firade vi mors femtioförsta födelsedag med tapas på Nada. Maten var vacker, vacker men svårt att bli mätt på. Ostkuber med honung eller fikonmarmelad, bläckfiskringar, rödbetsbitar med pinjenötter, lite soppa på kronärtskocka, en skål oliver. Samt tre små grillade brödbitar med lite tomatsås. 63 spänn stycket. Ett plus för utsökt vin och snygg inredning i vågad mörk färgskala. Och roligt att mor och hennes väninna var de enda över trettio, typ.

Bo Nilsson, f d chef för Liljewalchs i Stockholm, har haft en jobbig vecka på nya jobbet i Köpenhamn. Konsthallen Charlottenborg ockuperades av 100 besvikna konstnärer som inte längre får behålla sina utställningsprivilegier. Chefen Bo tilläts inte komma in. En redovisningsfirma sponsrade upprorsmakarna med 150 flaskor rödvin. Vad som kunde ha blivit en början på en kulturrevolution i Nordeuropaslutade slutade dock i samförstånd, eller åtminstone utlovade samtal med representanter från båda sidor. Demokrati. Så bra, men ibland så...tråkigt.

Dagens gnäll: Indiska på Kungsgatan i hörnet Norrlandsgatan har som bekant slagit igen. Kanske inte lågpris är rätt stylee så nära Stureplan? Hursomhelst, jag väntade med spänning på vem eller vad som skulle ta över den attraktiva lokalen. Idag kom svaret. Ett Intersport till. Precis vad vi behövde. Det finns ju bara ett Naturkompani, ett Stadium och ett Race Marine inom en radie av 200 meter.

Dagens span: Dinesh Nayar, kungen av Lasse Kühlers dansskola i mitten av nittiotalet, serverade på en krog i Södermalmsallén. Snubben som nästan alla, inklusive undertecknad, hade en crush på.

Dagens bokning: Timbuktu, the man, på Debaser Medis 9 mars.

Rice and beans

Åh, är lite stolt över min middag som tillreddes utan att jag behövde handla någonting. En röra på svarta bönor med tillhörande ris, majskolv, avokado och gräddfil. Inget recept, pure improvisation. Kanske en mardröm för vissa, men min gom blev glad.

Well, well. Egentligen var det ju helt andra saker jag tänkte skriva om idag. Min egen politiska naivitet, konsumtionssamhällets fällor, Regina Öholm (den nya 25-åriga moderata ordföranden i Kungsholmens stadsdelnämnd)... Men det får bli en annan gång. Är i en drömsk stämning, som jag ogärna blandar med logiska resonemang.

Dagens allianssågning: De är fantastiska på det här med miljöpolitik, de blå. Idag varnar bilbranschen för att trenden att köpa miljöbil är vikande. Då kommenterar borgerligheten att "det vore bra med en miljöbilspremie, det skulle såklart inverka positivt på försäljningen". Men hallå - det var ett av era få bra vallöften, för fan. Dags att infria. Nu.

Dagens nostalgitripp: Not forever med Popsicle

Då var det mörkt igen då

Inlindad som en silkesmask i sin kokong sov jag kalaset av mig i eftermiddags. Sedan avverkades lite bibliska damer i kurslitteraturen. Nu sitter mor, Ester och jag framför en SVT-dokumentär om en galen predikant.

Jag har motstridiga känslor inför veckan som kommer. En del av mig vill sunka ihop totalt. Medan en annan del av mig vill putsa, feja, shapa up, börja om. Rensa i röran och köpa en ny garderob. Det är ju vår liksom . I alla fall nästan. Boxningen i fredags var en bra ansats. Nu gäller det att hålla stilen. Det är det som är problemet. Min uthållighet skulle inte ens räcka för de första 50 metrarna i ett 400 meters-lopp. Kan man skaffa sig självdisciplin? Tips mottages tacksamt till slöfock med smak för njutning.

Mannen med parkasen*

Köpa, köpa. Den i vanliga fall så modesta fröken Raadik har nu mest av allt lust att gå loss i stans butiker.

Önskelista:
Linne med små hästar på från Svea
Rosarandig Marimekko-kjol i trikå med fickor på
Svarta vida byxor som slutar nedanför knät nånstans
Förkläde från Granit
Nya sneakers, gärna knallrosa (Yes, I'm a sucker for cerise)

Just det, ni som läste mitt första inlägg kanske kommer ihåg att i jag raden av Danielar nämnde flirten i ICA-butiken. Han dök upp på gatan idag, lika trevlig som vanligt. Jag tog hans nummer (som jag raderat sen ICA-butiken lagt ner och hans fikaförslag mest tycktes vara tomma gester) och gick vidare med ett smajl.

Noterat på Östermalmspromenaden idag: På firman Lagerlings kontor Strandvägen kunde jag konstatera att traditionen med pompösa porträtt av kungatyp lever kvar. Åtminstone på kontor av den kalibern. I ett konferensrum en maffig ram hängde en oljemålning föreställande en man som säkert hette Carl-Henrik. Han såg sjukt otrevlig ut.

Dagens tips: Café Frankfurt på Pipersgatan, nära Rådhusets T-bana. Latte från himlen, magnoliaträd i fönstret, gullig tjej bakom disken, blandat klientel, romantisk fransk musik och croissanter.

Dagens sågning: Kulturministerns val av forum för sitt första utspel är signifikativt. En debattartikel i Resumé. En jävla reklambbranschblaska driven av min gamla redaktör Viggo Cavling. Jag har sagt det förut, men det tål att upprepas: bäva månde alla kulturkoftor. Alliansen är här för att stanna. i fyra år. Om vi inte gör revolution. Några som hakar?

*)Förklaring till den kryptiska rubriken: Idag dök en karaktär upp i mitt huvud, någonstans på Scheleegatan tror jag det var. Han bär såklart randig tröja, ett säkert tecknen på en åtminstone halvdecent karl. Fortsättning följer.

Rosornas krig

Noterat idag 1: I Stockholm kan man se mycket bra gatukonst. En Magnus har samlat över 4000 exempel på sajten gatukonst.se. Rekommenderas. Varning för inspiration.
Bullterriern till vänster fotade jag igår vid Tessinparken.

Noterat idag 2: Alla hjärtans dag-hetsen tilltar. Du har en ros i handen, alltså finns du. Inte jag.

Noterat idag 3: Forsmark är ju allt som oftast i blåsväder nuförtiden. Idag fick de kritik från Statens Kärnkraftsinspektion och på nyheterna sades det att kärnkraftverket förlorar 20 miljoner per dygn när det står stilla. 20 miljoner? Det borde ju rimligen innebära att Vattenfall drar in 20 miljoner om dagen i vanliga fall. Jag upprepar: 20 miljoner. Där har vi förklaringen till att elräkningarna är saltade.

Blå, blå vindar

En titt på TV4-nyheterna och dagens ämne var givet. Tydligen är 400 asylsökande bostadslösa i Malmö. De flesta av dem är irakier och många väntar på att resten av familjen ska anlända snart. De löser sovplatsproblemet från kväll till kväll. Slumra på nattbussen, sova i en verkstad, låna en väns soffa eller klämma ihop sig i en bil.
Malmös kommunalråd Ilmar Reepalu (s) vädjar om hjälp från staten och andra kommuner. Inte mer än rimligt, kan man tycka. Men i en kommentar visar migrationsminister Tobias Billström (m) var alliansskåpet ska stå:
- Jag skulle inte heller tycka det var kul att skumpa omkring på nattbussen och inte ha tak över huvudet, men man måste ju tänka på att det är bättre med en tillflyktsort undan bomber, krig och granater än att inte ha det alls.
Jo, om det är där du sätter ribban kan vi känna oss trygga i förvissningen om att inte en enda skattekrona till kommer att gå till att uppfylla FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. Den där paragrafen* om alla människors rätt till en bostad, den kommer att tippexas över av Billströms sekreterare illa kvickt.

*) Artikel 25
1. Var och en har rätt till en levnadsstandard tillräcklig för den egna och familjens hälsa och välbefinnande, inklusive mat, kläder, bostad, hälsovård och nödvändiga sociala tjänster samt rätt till trygghet i händelse av arbetslöshet, sjukdom, invaliditet, makas eller makes död, ålderdom eller annan förlust av försörjning under omständigheter utanför hans eller hennes kontroll.

The couch

Efter välförrättat värv totalslackade jag i soffan med pizza och cola med följden att jag somnade framför Saltön (oups, där kom den) vid halv nio-snåret. Internet var dött, vilket knappast gjorde mig piggare. Så detta blir ett av de kortare inläggen i min inte alltför långa blogghistoria. Verkar som om många i bekantskapskretsen är sjuka just nu. Krya på er kära vänner!

Goda nyheter: Jag ska antagligen passa Ester i helgen när matte och husse drar på Köpenhamnsweekend.

Väntan: Nu är min Dell Inspiron 6400 beställd

Ovan: Stilstudie av följeslagerskan

Västerbron, bästerbron

Fyra turer över Västerbron blev det idag. Smidigaste vägen till gamla hooden Söder. Två gånger till fots, två med bussen. Dagen var ju grymt fin och utsikten lika vacker åt båda håll.

Idag bjuds ni på en liten bildexposé. Fika med superhjältarna Viktor och Erik samt hemmanostalgi. Den senare har känningar att det blir en bra vår.

Jag kan bara hålla med.

Jag kommer aldrig att bli musikrecensent

Ingen kan väl anklaga mig för att vara motståndare till glitterorgier, symfonisk glampop och smink. The Ark är helt enkelt ett begåvat band. Men det här hejdundrande oumpa-oumpa-tjafset till melodifestivalbidrag de kom med? Introt och verserna är väl godkända, men refrängen borde lämnats i den hölada den hör hemma i. Fallna hjältar? Nej kanske inte så illa, men besviken är jag.

Hur som. Gårdagskvällen bjöd på tung hiphop på Dining Club samt en euforisk spelning av LeMuhr på Kägelbanan. Förmodligen deras bästa hittills. "Vi är löjligt lättflörtade" konstaterade sångerskan Maria, när de kom in för extranummer. Och det var faktiskt inte bara vi i entouraget som dansade skiten ur queerpubliken. "Allt kunde vara disco" satt som ett smäck. Nya låten "Gentlemän och gangsters" fick mig att tänka på Håkan Hellström och publiken att trollbindas. Ett nytt tonläge för gruppen, inte till deras nackdel. Stiligt och lovande. Spännande att se hur plattan "Generation destruktiv" kommer att mottas.

Söndagar är fikadagar. Nu kan jag inte trotsa solen längre.

Allt kommer vara disco

Jag vet att min vän Karin inte kommer att uppskatta liknelsen, men lunchen hon bjöd på idag hade riktig hemmafru-standard. Morotssoppa med ingefära och citron. En fräsch sallad med avokado, ruccola, rödlök och körsbärstomater. Filodegsrullar med fetaost, mandel och äpple. Till det hembakat bröd med pumpafrön, fetaost och ljuvliga svarta oliver. Om jag hade haft med kameran skulle ni fått se konstverket på bild. Men ni fattar. My compliments to the chef. Hälsa Marocko.

Ikväll gäller det. Äntligen lite uteliv. Först ska Klara och jag spana in de underbara pojkarna i Kollektivet Livets fest på Dining Club på Gästrikegatan 3. Sedan en efterlängtad comeback på scenen av domedagsdiscots okrönta kungligheter LeMuhr. Halv tolv intar de Kägelbanan. Kamma till snedluggen, ta på dig dina svartaste myggjagare och kom, vetja.

Tips till ABC: Inför jingeln "Dagens nedläggning" innan alla kommunpolitiska nyhetsinslag. Nästa i tur till stupstocken är tydligen Parkteatern.

Sist av alla, men likväl: "Babel" är det bästa på länge på bio

Ingenting och allt

En sån där känsla som kan komma över en ni vet. När man råkar böja huvudet bakåt, ser trädgrenarnas mörka spetsmönster mot himlen och finner livet mer än okej. Det är tur att såna stunder finns.

Igår en bekants förflugna ord, just innan vi skildes åt. "Glöm inte att du är en fin människa. Det är viktigt."
Hjärtat blev varmt.

Ikväll ser jag "Babel" på Grand. Och längtar efter någon att hålla i handen.

Valerie Solanas lever

Idag gick jag förbi biblioteket och kom ut med famnen full av böcker. Lite ironiskt, då jag redan har rätt mycket kurslitteratur att plöja. Men någonstans stod det att all läsning är bra läsning och det låter som en bra devis. Först i raden blev SCUM-manifestet av Valerie Solanas. Boken är värd att kolla in bara för Sara Stridbergs förord. I korta och långa paragrafer bygger hon upp förväntningar, förklarar tidsandan och, kanske svårast av allt, ringar in en del av den prostituerade feministteoretikern, psykologiforskaren och författaren Solanas personlighet.

Det är ett evigt tjat om Goestas blogg. Fast det är kanske inte mer än rätt att han får lite cred här, med tanke på att han inspirerade mig till att starta denna blogg. Men igår satt jag i säkert en halvtimme och läste ca 50 kommentarer som gjorts på två av hans senaste inlägg. Det var två riktigt intressanta diskussioner om prostitutionens varande och skolpolitik.

Dagens present till mig själv: Semla från Thulins

Sötast: Ester såklart!

När hela världen står utanför

Kvällen är ännu ung. Men det blir inget gjort åt min utelivsabstinens. För när allt kommer omkring är det här ju bara en vanlig jävla onsdag. Och ingen i min bekantskapskrets verkar känna sig manad att dra på sig kalasbyxorna och göra Stockholmsnatten osäker med sin blotta existens. Undantaget är Micke, men han är som vanligt överhopad av plugg, så den där drinken på Café Opera som han skrivit upp oss på listan för står nog orörd. Nåja, vad är en bal på slottet? Underbar, såklart. Men min kropp kommer att tacka mig imorgon bitti när väckarklockan ringer.

Vad kan man säga om idag? Att jag återigen blev bortskämd med hemlagad lunch av en god vän. Att 10 minus inte är okej. Men att de där snöflingorna jag ondgjort mig över tidigare, faktiskt var rätt pittoreska på väg hem från pizzamiddagen hos mor. Och sist en bekännelse: jag har blivit Snook-beroende. Så var det sagt.

Veckans krock: LeMuhr-spelning och Kollektivet Livet-fest på lördag

Välskrivet reportage: Adam Reuterskiölds Nattvandring på Södersjukhuset i senaste (?) Nöjesguiden

After winter must come spring

Det är svinkallt ute, men sinnet är varmare.

Fantastiskt att 3000 år gammal egyptisk historia kan vara intressant nog att ge upphov till en kurs på en högskola i ett nordligt land idag. Läraren Monica var rätt kvinna på rätt plats. Hon vinnlade sig om att ta upp olika forskares perspektiv. Detta kan bli en intressant vår. Från flodkulturerna till reformationen med genusglasögon.

Ibland blir jag rädd för mig själv. Till exempel när jag fascineras av att se brandmännen i "Livräddarna" rycka ut live. Snacka om att gotta sig i andras olycka. Men ok, det är ändå SVT, så ingen stryker med. Tyvärr, höll den svartare delen av mig på att tillägga.

Rolig felläsning: Låt IKEA (IAEA) granska Forsmark. Slutlig lösning: Ingvar Kamprad fixar allt. Även kärnkraftsfrågan.

Och till sist: Eric Rosén a.k.a. Goestas blogg Det Ljuva Livet är värd att nämnas igen, då den nått 568 672 unika besökare. Goesta firade med att skriva sitt tusende inlägg. Grattis genius!

Snöflingejävlar överallt

Min softa vecka började med stressmorgon, visade det sig. Synden straffar sig själv, jag läste alldeles för länge i går natt. Så när mobilen började pipa i morse stängde jag tydligen av. Ingen frukost, skynda, skynda till Ester och jobb.

Efter arbetsdagens många bokningar belönade jag mig själv med en Taco Bar-middag. Konstigt att jag inte tröttnat på denna kvasi-mexikanska mat, trots att jag jobbade över ett år på Kungshallens Taco Bar. Det blev avokado vid både lunch och middag. Gudarnas frukt, må jag säga.

Tragedi: 300 000 i Jakarta är hemlösa efter översvämningen

Läser: Kurslitteratur

Lyllo mig

Hemma från en rätt underbar söndag. Hundpromenad med shiban Isa för ovanlighetens skull. Vi var glada att se varandra. Sedan fin-lunch på Café Nero i särdeles fint sällskap. Rekommenderas. Ljuvlig mat mitt i stökig men stylish miljö. Mötte upp med Nathalie och Helena för en uppdatering med vin och snacks. Det tog några timmar, men nu har jag koll på deras tillvaro igen. Som om det inte var nog med det, åkte vi vidare till en klädbytarkväll hos Emma. Okej, det kanske var lite tjejig stämning. Men man kan ju inte bli annat än lycklig när man blir av med sådant man växt ur eller tröttnat på, och istället fyller påsen med nytt. Mörk turkos, gammelrosa, benvit och vitt med vinrött tryck var färgerna på mina fynd. Några nya bekantskaper som jag hoppas på att möta igen.

Tänk om hela veckan fortsätter i samma stil? Det verkar lovande men vi får se. Över och ut.

På nattduksbordet: Om skönhet av Zadie Smith

Överrepresenterat på tallriken: Färdigköpta pannkakor

Utan titel

Fanfanfan. Jag gjorde världens miss den här veckan. Såg i ögonvrån i torsdags att Mackan från Fattaru intervjuades i STHLM på DN.se. Tänkte att "det läser jag imorgon". Och det gjorde jag. Bara för att upptäcka att min all-time favvogrupp hade en hemlig spelning på Moatjé på torsdagskvällen. Den enda i huvudstaden hittills sedan "Mina Drömmars Stad" släpptes. För releasefesten kan inte räknas som en konsert. Tre låtar, en teaser snarare. Sorg i Fredhällshjärtat. Jag får väl ta mig till någon liten håla för att se mina hjältar live. Varför bokar inte Luger dem i Stockholm? Är de så impopulära att de inte ens kan fylla en halvstor klubb?

Är lite avundsjuk på Goesta (Eric) som skriver bloggen Det Ljuva Livet. Varje dag är en fest för denne yngling. Sedan blir det ju en del bakfyllor också. Men han verkar ha det så mysigt i sitt lilla grabbkollektiv på Hägerstensåsen. Jag skulle lätt vilja vara en fluga på den väggen. Många visdomsord och ytligheter...

Bästa mackorna: Copacabana

Bästa statliga institution: Biblioteken

De har i alla fall inte tur med vädret

Det är ju lite synd om alla som kämpat, snickrat, pistat och marknadsfört Åre-VM. Jag menar, inte för att jag bryr mig om alpina världsmästerskap, men all möda är ju beundransvärd. De har inte ens fått statligt stöd, rätt ovanligt för sportevenemang av den digniteten. Och han den lille nye, Jens, lär ju snuva Anja på rubrikerna om det nu blir några tävlingar av. Lycka till hursomhelst önskar Kaosprinsessan från Fjollträsk.

I tankarna: hur jag ska göra om hemma

På nattduksbordet: Fans av Fredrik Strage (jag vet, jag är lite efter)

Material girl

Det är lite pinsamt att bli upphetsad av materiella ting. Men jag känner mig som ett barn på julafton inför utsikten att snart beställa min 25-årspresent-laptop. Att bli som alla snajdiga kulturarbetare som sitter och skriver, sippandes på en latte på vilket schysst café som helst. Säkert inte så glammigt när man gjort det några gånger. Men första gången - då ni! Jag ska se så cool ut. Kanske skriver jag på ett blogginlägg. Kanske bara ett sketet mail. Men det vet ju inte ni.

Ester var så gullig idag. När jag kastade en blick över axeln såg jag ett par öron sticka upp på sängen. Hon hade lagt sig vid min huvudkudde, rakt på min pyjamas. Jag tror att vi verkligen har blivit vänner nu.

Ingen ände på galandet

Det tog ett tag att lära sig se skillnad på Danne och Oskar i Snook. Nu har jag lärt mig och dessutom har jag kommit på att de ser ut precis som två små hobbitar från "Sagan om ringen". Om än något mer väldressade. Grattis till grammisen era genier! Frågan är bara när Ison och Fille ska få cred för "Stolthet"? Lyssnade på den går och den är fanimej fantastisk.

Priser och galor. Alltid i överflöd under januari/februari. Bra trick för att få oss att glömma att vi befinner oss mitt i i årets tråkigaste period. Inga pengar till utgång, nya kläder eller roliga middagsbjudningar med sång, vin, vänner och dans.
Eller, va? Det är ju det enda man blir påmind om när man sitter framför tv:n. Snygga och framgångsrika människor som dinerar, superar och frotterar sig på Grammisgalan, P3 Guld-spektaklet, Guldbaggefesten och Elle-galan. Att man inte är där. Ibland är ju värden/värdinnan skäl nog för att glömma detta sorgliga faktum. Det gällde, som tidigare nämnts, Howlin' Pelle Almqvist. Det gäller inte Sanna Bråding och annars coola Carina Berg. Deras tjafsande skulle jag lätt ha klarat mig utan.

Gläder mig åt: solens återkomst

Längtar efter: min bärbara dator