Har nu utökat medicinförrådet med diverse halspreparat. Hoppas det hjälper. För man blir ju snabbt knäpp av att slugga omkring i sin etta, iklädd febersvettiga mjukiskläder, drickandes blåbärssoppa i sin ensamhet. I sådana stunder tänker jag att hela poängen med förhållanden är att ha någon som tycker synd om en när man är sjuk.
Ja, den här veckan blev något av ett antiklimax. Jag hade sett fram emot att ta hand om miniatyr-bullterrien Ester, men fick beskedet att hon kanske inte får hänga med på jobbet under den ynka dag jag ska jobba per vecka framöver. Men än är inte hoppet ute! Såväl ägarna, A & A, som jag, vill hitta en lösning.
Klagomuren fortsätter: varför kan inte alla turister på jobbet bara krossa myten om att sydeuropéer är sådär charmigt relaxed? Istället för att ringa och be om "a bed and breakfast from tomorrow". (Ja, ni läste rätt, chefen har fått mig att arbeta hemifrån eftersom hon själv semestrar på Kanarieholmarna.) Visst, jag har ett servicejobb, men det finns gränser. När det sista vidarekopplade samtalet inkom vid halv nio-snåret på kvällen sa jag, kanske lite väl bryskt, att vi har stängt. Återkom på måndag.
Nåja, nu är det TV-soffan som gäller. Nya tag nästa vecka. Ciao.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar