Det är ju ingen nyhet att det råder en utseende-tränings-hälso-hets. GI hit och levande föda dit. Pilates, Forza eller kanske lite quinoa? Visst lyssnar jag. Ibland. Men det är lätt att det slår över. Vare sig man är into it for the perfect shape eller för att nå nirvana/inre frid. Så mycket skönare då att som på gårdagens premiärpass få användning av putmagen. När det gäller orientalisk dans är det ett helt annat ljud i skällan. Här ska det där extra framhävas. Och jobbigt är det också. 90 min var ingen picknick. Jag ser fram emot att så småningom köpa en sjal med små mässingsbleck som rasslar förföriskt när man twistar, skakar eller kör en höftåtta.
Dagens festiviteter: Firade högborgerliga farmorns åttiosjunde födelsedag.
I stereon: Omväxlande Timbuk, Jenny Wilson och Fibes. Samt Hair-skivan som legat bortglömd jag vet inte hur länge. H-by-nostalgi!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar